kommun de tillhörde. Men hwad gjor des i stället till förekommande att ej sto. lan stulle stå öde i brist på lärjungar? Wederbörande tänkte: då ej ynglingar af den ålder, författningen föreskrifwer, tunna erhållas, måtte man wäl funna få några smågossar, — och så begärdes och erhölls åldersdispens, och sålunda fick man, det ena året ett större det andra ett mindre antal lärlingar af den qvalitet och till det gagn för länets jordbruk, fom ofwan blifwit antydt. — Bristande medel, bristande humant tillmötesgående och harmoni emellan parterne alstrade modlöshet och indifferentism — allt Iedande till upplösning... Dock — upp: lösningen skulle nu förekommas genom inföp eller arrende af annan, lämpligare belägen egendom. Man walde anbudet af ett mindre bolag att öfwertaga skolan på en af bolaget arrenderad egendom och antog ny föreståndare. Af ett prokokoll för ett landtbruksmöte å den nya lokalen straxt efter skolans flyttning dit, finne wi att frå ga der wäcktes om anflag till stipendier, för att få dugliga lärlingar, men wi wete oc att derå intet afseende fästats. Huru har det gått der? Samma swårighet i brift på dugliga och ftundom brift på ett tillräckligt antal lärlingar, och de fom funnits, med måhända något enda un: dantag, förswinnande i andra yrken lit: fom de förra, eller också dokumenterande fig såsom föga skickliga att såsom rättare eller förmän gå i spetsen för en ftåndeåpersons arbetspersonal, och för stora herrar för att tjena hos en bonde. Men en ny olägenhet här. När det tlagades hos föreståndaren, att den utgångne lärlingen, nu blefne rättaren, icke kunde så — icke plöja bra — så swarades sanningsenligt: egendomenegerlså inskränkt åkerområde, att tillfälle saknas för lär: lingarnes tillräckliga öfning. — Föreftåndaren lemnade platsen för en bättre, och nu dwäljes den tredje der. Den anmärkta ena swårigheten har icke upphört. Hwad will han göra, om landet icke förser ffolan med andra subjekter än sådane, som icke wilja eller spekulera på att såsom arbetare fästa sig wid födelsebygdens jordbruk, utan, skyende det tunga och simpla arbetet å bondens gård, söka ins träde wid skolan, i den sangwiniska förhoppningen, att efter ver afslutad kurs, blott behöfwa såsom inspektor gå med kommandostafwen. Det är ide af Hlanderlust de begångna misstagen blottas; afsigten är att bereda rättelse, att warna för återfall, att wisa till hwilka klena resultater halfmesuren leder. Måtte landstinget, till hwilket denna wigtiga anlägenhet rätteligen hör, wid sitt nu stundande sammanträde taga frågan i moget öfwerwägande oc) genom ändamålgenliga åtgärder förekomma den skymfen, att detta län icke, som de öfriga, mäktar organisera och uppehålla en landtbrufsskola få att det kan hafwa gagn och he: der af densamma! Men tusen gånger heldre, låt henne fara, än tillwägabringa något, fom kostak penningar och ide ren: derar annat än harm och förargelse. (Forts.) Lömsk Medwurst.