Norrländska Korrespondenten – 14 september 1864, sida 2

— Smittska teatersällskapet har nu öfs wergifwit de otacksamma städerna och (per lar f. n. å landsbygden i Wermland. En blick på länets Kgl. Ousbållninggs sällskap och def werksamhet. (Forts. fr. föreg. n:r.) Befogenheten af de i det föregående framstälda allmänna anmärkningarne tors de ädagaläggas, då, mid forskningen i sällskapets protokoller och aktgifwande på allmänt känra förhållanden, man fins ner orsakerna till de klena resultaterne af sällskapets i första påseendet få lof2 mande och kloka åtgärder. Hwad har wållat Landtbruksskolans allmänt kända missöden? Man har hört skulden kastas på föreståndarne. Detta är wisst en beqväm förEflaring8s grund, men rättwis är den ide. Desse, ide mindre än 3:ne på den forta tiden af skolans tillwaro, hafwa alla, så wäl från landtbrukslärowerk, der de ivdkat fina agronomiffa ftudier, fom från fina förra werkningskretsar, warit på det amplaste witsordade för kunskaper och ftidlighet, och om de oc icke warit ofelbare, om de såsom ofullkomliga menniskor fatz nat öfwerlägsenhet i någon detaljegenskap eller i någon sak misstagit sig, så kunna de dock omöjligen wara wållande till alla de bedröfliga förhållanden, fom misserediterat hela inrättningen och gjort den nästan helt och hållet gagnlös för wårt läns jordbruk. Skulden härtill faller helt och hållet på principalerne, d. w. s. på hushållninassällskapet och det primitivt bildade skolbolaget, hwilka med all fin wälmening och alla fina patriotiska uppoffringar, ajort fig skyldiga till fås dane misstag och missräkningar, att res sultatet ide kunnat blifwa annat än det blifwit — bedröfligt. Det är få mycket mera ffäl att taga dessa misstag i skärskådande, fom det nu är öfwerlemnadt åt landstinget att taga skolans angelägenheter om hand, att bes sluta om dess wara eller icke wara, att i denna wäg nu göra det tredje erperis mentet. Huru förfors mid förfta förs söket? Principalerne företogo fig att med ett få ringa kapital fom 17,500 rdr ordna en få stor och omfattaude affär, och lyckades wäl erhålla en egendom för ungefärligen eller ide fullt denna fumma, men moro ej det minfta beredda på och hade på förband referverat fig mot alla ytterligare tillffotter till förlags och rös relsekapital. För att beqwämt komma ifrån fordringarne på ett sårant kapital, skyndade de att utarrendera egendomen åt ven helt och hållet medellöse föreftåns daren. Denne gjorde sig skyldig till 2:ne misstag: det första i det han ingick på denna entrepris; det andra, då han, sedan det wisat fig att sakerna icke wille gå bra och lärlinasplatserne i brist på sökande stodo obesatta, fordrade — liksom förtroende och anseende derigenom kunde beredas — en betydlig summa för nys byggnader, i stället för att han, till8widare åtnöjande fig med nödtorftiga res parationer, bordt fordra eller principalerne sjelfmant bort erbjuda ett bettyds ligt anslag 1:o till inköp af betydliga qvantiteter artificiela gödningsämnen, för att skyndsamt uppbringa till fullbörs dighet ve genast och — utan hödseltillgång — alltför oförsigtigt djupplöjda åkrarne, hwilka, i brist på tillräcklig aöds fel under en följd af år, företedde fförs var, få torftiga och allmogens närgräns sande tegar underlägsna, att de, jemte hela inrättningen, blefwo till hån för ven confervativa allmogen och föranledde misstroende äfwen hes de mera upplyste ståndspersonen, fom hade wäntat något bättre; 2:o) borde medel ide hafwa fat nats till anskaffande af tillräckliga redffas per, få att lärlingarne ide behöft klaga öfmer briftande tillfälle att få fe och lära handtera de nyare åkerbruksredskaperne; och då bolaget, enär härmed afsågos aruntförbättringar å def egendom, bordt tillskjuta medel för dessa ändamål, borde AMGSRKSfIÄ: aGfÖäflfskäanet HON r2A