Den siberiska pesten härjar, enligt hwad fom skrifwes i Hel: singfors Dagblad, i häftig grad uti S:t Petersburgska, Nowgorodska, Olonetzska, Wologodska och Jaroslawska gumernementerna af Ryssland. WBWidvare ha under: rättelser inlupit att mid ingången af Juli månad densamma yppats i nästan hela Twerska guwernementet, i Wlarimirska, Wilnaoch Kostromska amvernementerna. Det nyss citerare finska bla det berättar härom widare: Denna pest är af en ytterst fmittosam beskaffenhet, sprider sig med otrolig hastighet och träffar icke blott kreatur (af hwilka en massa reran fallit) utan äfven menniskor, fom haft beröring med de sjuka kreaturen. Den öfwerflyttar fig äfwen genom flugor. Jnstruktioner äro utfärdade till inwånarnes upplysning om de försigtighetsmått, fom äro nöd wändiga till hindrande af densammas spridning. Sjukdomen kallas siberisk pest emedan den hwarje sommar går i Siberien. Den smittar lätt menniskor, hästar, hornboskap, swinkreatur och hundar. Om icke genast åtgärder widtagas till sjukdomens botande, få är döden eundwiklig. ESjut: tomen warar högst ett dygn, hästar och for hafwa stundom dött inom en half timme. Fåren dö ofta inom några mi nuter. Mest synes den angripa hästar. Den tros uppkomma äfwen utan smitta, deraf att hästar och andra kreatur under en het sommar beta på fuktiga ställen inwid kärr. Oftast insjukna kreaturen om natten, då dimman lägger sig öfwer jordytan. Hos hästar och kor yttrar sig fjukdomen nästan alltid genom en swullnad på halsen, bröstet, buken m. m. J början är swullnaden endast stor fom ett dufägg, men efter twå timmar får den Ye: dan en knytnäfwes storlek. Ett halft dygn härefter bli djuren matta och 5gonen förlora fin glans; hästens kropp skakar fom af frossa; andedrägten är tung och hastig; djuret kastar fig til marken, för att straxt derpå wåldsamt resa sig, derefter lägger det sig åter, för att icke mera uppstiga. Hos menniskor yppar sig sjukdomen oftast på de yttre delarne: händerna, ansigtet, halsen m. m. Först gifwer den fig tillkänna genom starkt kliande, här: efter swäller denna del och midt i full: naden wisar fig en blåaktig finne af ett hampfrös storlek. Efter ett dygn torkar finnen och blir swart till färgen, och omkring ben uppstå en mängd små hwita finnar, från hwilka swullnaden sprider sig åt alla håll och blir allt större och större. Stark hufwudwärk med yrsel infaller jemte häftig feber, och döden föl jer snart, om ide läkarehjelp erhålles. Som mi redan nämnt insjukna men: niskor i pesten wanligen vå re haft di rekt beröring med de fiufa eller dör: djuren, då de riva på smittade hästar gifwa dem bistånd, nedgräfwa liken eller aftaga huden af de döda kreaturen. Ar