Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1864, sida 3

åGwarjehanda. En förfärlig händelse har nyligen kommit i dagen wid Rhen. En ung, mac ter och talentsull engelska, Odilie Dubb, reste för omkring 10 år setan med fina föräldrar längs efter denna flod. Hon plägade ofta ströfwa omkrina wid fträns derna af Rhen med sin skizzbok för att afteckna de minneswärda ruiner, som spegla fig i floten. En dag hade hon gått ut från hotellet i Lahnstein och kom icke tillbaka. Alla efterforskningar woro fafänga, och slutligen wände de tröstlösa föräldrarne tillbata till England. Nu nyligen skulle tornet å den gamla boraen Lahneck reparerad. Då upptädtes ibland arufet ett skelett, stående i en nisch. Tillika upptäcktes ett auldur, ringar, spännen stycken af en stråhatt samt en halft förmultnad annotationsbok. Af denna senare såg man Odilie Dubbs för: färliga öde. Hon hade stigit upp på ett af tornets gamla murkna trätrappor, men knappt hade hon faftat en blid öfwer vet herrliga landskapet förrän ett bra kande hördes och trappan störtade ned. J förskräckelsen afswimmade hon. Då hon åter kom till sanns, såg hon att hon ej kunde komma ned och ansträngde alla sina krafter för att göra sig bemärkt. Hon wiftade med fin näsduk, hon ropade. Allt förgäfwes! Hon nedkastade blad ur sin annotationsbok, men winden förde dem med sig långt bort. Hon wille till slut störta sig ned men ingången war genom trappans ras spärrad. Hon ref sina fingrar så att de blödde och stillade sin törst med det warma utsipprande blodet. Hon hörde ändtligen huru man ropade henne wid namn, men hon war tå för swag att aifwa fig tillkänna. Hon upps skref nu få länge hon bade krafter ber till beskrifning på sitt hemska öde i fin annotationsbok, och det är denna fom nu spridt dager öfwer denna hemffa tilldragelse. Den olyckliga flickans mor, fom ännu lefwer, har anländt till stället der hennes dotters ben blifwit upptäckta.