skulle det wäl falla henne in, att fatta kärlek för sin brors inspektor. — Och nu ett ord en gång för alla, Rosal forte for den unge mannen, låt mig aldrig mera böra detta dumma prat! Att bedja dig tiga för andra, behöfwer jag wäl ej? — Jag stall wisst icke nämna tet för någon; dock behåller jag mina tankar, hwad frökens tycke för dig beträffar. Och mig förundrar det ej så serdeles, ty jag wet mycket mera, jag, om fröken Eva, än hwad du anar; och det just hwad hennes så kallade första, innerliga kärlek angår. Kort innan jag lärde känna dig, wistades jag i Göteborg en hel winter i öfwerste M. . s hud Han mar gift med mamsell F. .., dotter till den rike grosshandlar F..., på hwars ons tor min far warit kassör. Charlotta F..., ehuru många år äldre än jaa, hade känt mig från barndomen och alltid warit wänlia emot mia. Nå beariper du nu, att just öfwerste M...,med hwilten Charlotte är gift, war fröken Evas gamle älskare eller fam me person, med hwilten hon warit förlofwad i i flera år? Charlotte wisste att berätta mycket om hennes enträgenhet; något i högsta grad opassande för en qwinna. Ja, Charlotte till oc) med wisade mig bref, hwilka fröken Eva skrifwit til öfwersten, ännu sedan han blifwit förlofwad med sin hustru, fast jag dock tror, att fröken ej då tänxre till hang senare förbindelse; men det är egentligen om dessa bref jag mill tala, ty de förråre få mycken swaahet att. iag riktigt blygdes å mitt köns wägnar. Fröken Eva säger i ett af dem, som jag mycket wäl minnes: att lifwet war bittert utan honom, att hennes hjerta war föns derslitet. Och få beswor hon honom slutligen, att han åtminstone skulle blifwa hennes wän; hon wille