pipor, samt en pistol, alla skarpladdade, samt nedsköt en af hästarne i stallet. Den rasande majoren som förut yttrat fig hotande mot wid anktionen närmar rande personer häktades och affördes till fängelset. — Bäst wore om denna för allmänna säkerheten wådlige person insattes på något dårhus, der han offadliggjordes, ty mannen lider säterligen af något ondt, som yttrar sig i raseri och otillfredställdt hämndbegär. — En gardist i Stockholm, dömd att afstraffas med prygel, slapp, på grund af adelsmannaskapet, att höra Hhagfel:käppens ljufwa flädt. — J nyss utkomna Augustihäftet af Lin: nea läses följ. behiertanswärda uppsats: Sex faderlösa barn. J flera bref från wänner i Danmark har jag fått den frågan: Skulle ej Smweriges barn wilja hjelpa wåra arma, Ae: nom det olyckliga kriget, faderlösa barn?! Jag har på dessa frågor swarat: IJag rår säker på, de Swenska barnen gerna wmilja, blott de funna; men deras skärf tan ej blifwa stor; den skulle, i den massa af elände kriget hopat öfwer Er, får: (58 förswinna, fom en droppe i hafwet; dod — utwäljen några få, de yngsta, de wärnlösaste, de hopplösaste bland dem malla: — barn utan fränder och wänner — od de Swenska barnen skola, med Guds hjelp, blifwa deras fränder och wänner. Till swar på denna uppmaning erhöll jag häromdagen följande: J blodbadet wid Dyppel den 18 April detta år stupade en underofficer wid 17:de — infanteri-regementet Friedrik Thiessen i fin kraftfullaste ålder, efterlemnande enka och fer barn i nörd. Thiessen war född Sleswigare men flyktade mid upprorets början öfwer till Danmark, i hwars arme han i sexton år tjent, då han med sitt blod beseglade sin trohet mot sin konung och Danmarks sak. Men slägt egde hwarken han eller hans hustru i detta Danmark, på hwars sista skyddswall han föll. Massan af trigets eländen är få stor, att Danmark ej sjelf kan hjelpa alla eller göra det annat än otillräckligt. Hans efterlemnade barn äro: Emma 13 år, Sophia 10 år, Theodor 6 år, Ferdinand 4 år, Juliana 3 år och Carl 1 år gammal. Då deras far störtade sig in i den mördande slagtningen eller då han dör ligt sårad förblödde framför Dyppelskansarne: Hwad tänkte han vå? Säkert på fina barn; ty dessa äro ändå det första och det sista en far tänker på. Hop: pet slocknar först med lifwet; men på hwem hoppades han i denna den fifta nötens stund? Wi weta ju detta alla? Han tänkte: Gud skall hjelpa min enka och mina stackars barn. Ja: Gud skall hjelpa dem; men det ären J, älskade Swenska barn, som nu blifwen Hans redskap. Det är på Edra unga hjertan jag lägger den ljufwa bör dan att gå Herrans ärenden. Jag will ej missbruka eller utslita del: