Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1864, sida 2

sträcka sig till henne sjelf. Detta blef egentligen förhållandet, då en wiss kapten M..., hwilken, under fina längre besöt på Lindesnäs, sedan flera år tillbaka, wisat grefwinnan L. . ett slags ömt galanteri, för hwilket den ondsinta damen aldrig warit liknöjd eller otacksam, nu i stället börjat wända sina blickar och fina artigheter till Julie, fom, ehuru fullkomligt känslolös derför, dock framstod i grefwinnans tankar — ty hon hade märkt förhållandet — som en brottsling, wäl förtjent af hennes hat och owilja. Dessa känslor hos grefwinnan ökades ännu mera, då Julie ganska bestämdt afsleg ett giftermålsanbud af den gamle hofmästaren, oaktadt grefwinnan länge talade wid henne och sökte winna henne för fin favorit bland tjenftepersonalen. Då allt öfwertalande strandade emot Julies ihärdiga wägran, bytte grefwinnan om ton; tv hon hade att börja med warit temligen wänlig. Nu yttrade hon, att då Julie, en fattig, ringa flicka, kunde afslå den trygga och oberoende lott, hwilken erbjöds henne genom ett giftermål med en hederlig man umgicks hon förmodligen i sitt finne med några oförskämda, brottslina planer, hwilka dock efter all anledning skulle få ett högst snöpligt slut. Och hwad mig beträffar, skall jag göra allt för att befodra detta slut på mamfells högfärdiga framtidsdrömmar; slutade grefwinnan och fficfade med dessa ord fin swägerskas sällskapsdam ifrån fig. Julie kände fia efter denna strid mera orolig och beklämd, än någonsin. Aningarne formade fig mör fare och tydligare i hennes själ och förenade fia snart med en innerlig längtan att få lemna Lindesnäs och den trefliga familjen. Hennes ängslan ökades wid tanken att hennes bror alltid war lita sorglös, hennes swägerska lika lättsinnig i fitt sätt och fina ord.