som just war stadd på flykten från ett trigsfängelse i södern och gerna skulle sett både honom sjelf och Jefferson Davis hängde, upproret dämpadt och slafweriet afstaffadt. Men att generalen ide fat tade någon misstanka är naturligt nog; han behöfde ide ens tro Silfwersparre på hang öppna, frimodiga ansigte, ty met hans berättelse mar intet att an: märka, och att en undflydd unionsofficer stulle wara nog djerf för att i hwilfen skepnad fom helst komma till honom för att få hjelp till fortsättande af fin flytt, måste wara långt ifrån hang tankar. Silfwersparre bortlade nu både rebellnamnet och rebelluniformen och gick till ett hotel samt antecknade sig såsom James Ferguson från Enaland — han war en engelsman, som önskade resa hem och wille följa med något af de fartyg, som bröte blokaden. Från hotellet gaf han under några dagar akt på den mängd af fartyg som löpte ut och in i denna lifliga hamn och uppgjorde slutligen ackord med en ångbåtskapten, fom med en laddning skulle segla öfwer till den engelff-weftindiffa ön Bermuda. James Ferguson mar ingeniör och juft den man fom kaptenen behöfde, ty det fordrades en erfaren man för att hafwa tillsynen öfwer ett ångfartygs maskineri under en färd midt genom de waksamma union8kryssarne, och ingeniörer woro sällsynta i BWilmington. Kort sagdt, han engaagerade mr Ferguson och ingick på att för resan fram och åter gifda honom 120 dollars i guld och en wiss summa i fon: federerade sedlar. Silfwersparre hade wisserligen aldrig förr skött en ångmaskin, men såsom artilleriofficer kände han den teoretiskt och lät det gå på fin hals. Han afhöll sig försigtigt från att genom öfwerflödiga ord röja fin brist på erfar renhet såsom maffinift, fare mycket litet och lät fina skickliga eldare och andra arbetare i maskinrummet hafwa så fritt spelrum som möjligt. Det gick bra, och ångfartyget ankom till Bermutda. Då sprang Lilfwersparre ögonblickligen i land, ropade: tacd skall ni nu ha för mig, kapten, good bye! och skyndade fia bort. På Bermuda träffade han en rik amerikanare, för hwilken han berättade fina äfwentyr och fom på vet ädelmodigaste försåg honom med medel att fortsätta fin resa till Newyork.