än odygd; grefwinnan tålde dem aldrig och slutligen fördrog hon icke heller föräldrarne. Det är allt hon, som satt i grefwen, att det är bättre att hafwa en ogift inspektor utan famili. Med dessa Julies sista ord for ett lätt moln öfwer den unge mannens panna; men det förswann snart och han utropade glädtiat: — Aj! aj! kära Julie! Det war ett ganska Iede samt förbehåll, och i längden finner jag mig wisst ide derwid; ty jag har ftor luft att endera dagen skänka dig en liten swägerska. — Nej, kära Carl, tänk för all del ej derpå! utropade Julie, ty då måste wi snart åter skiljas. Du skall weta, att grefwinnan aldrig frångår en be stämdt uttalad föresats. — Nå men herre Gud! Denna fak beror wäl egentligen på grefwen, skulle jag tro, och om han för öfrigt är nöjd med fin inspektor, få ger han wäl med fig i det fallet. — Ack, du dumma pojke! som ej begriper, att det just är grefwinnan, som bestämmer allt här i huset. Men nog härom; du är ännu så ung, min käre broder, att det allt är till ditt eget bästa, som du måste lyda hennes nåds wilja och hylla det ogifta ståndet ännu några år. Åter gled en skugga öfwer brodrens drag; men han fwarade intet, utan bad stället systern biträda wid den större toilett han mäste göra, emedan han wid tetiden war kallad att infinna fig hos det grefliga herrskapet. Wid detta skyldighetsbesök, då den nye inspektorn wisserligen med tacksamhet adresserade sig till grefwen och grefwinnan, war det dock med werklig rörelse han närmade fig Eva. Denna rörelse stod få tydligt ted