yt efa 1s tUW ITUULIUUNIIU (IJ, — Ctl ORT TT, som kommunerna i i ide ringa mån ega i fin matt att sjelfwa förhindra, enär de sras utlåtande och medgifwande erfordras för tillstånds medtelande att bedrifwa landthandel. Efter en kort redogörelse för utdelade och föresflagne belöningar för odlingsflit och långwarig trogen tjenst, tillkännagafs att endast en sökande inom anfökningstiiden anmält fig till ven lediga agronomsgtjensten inom länet, hwarföre utskottet, för att kunna wälja bland flera beslutat sanslå ny ansökningstid: hwarjemte anmäldes, att instruttören i fiskodling, hr assistenten Byström, besökt ve personer, bwilka begärt hand biträde, samt till kongl. Hushållningssällskapet äfwen ins kommit med berättelse öfwer fina resor under sommaren, hwilken berättelse mör tet will hafwa införd såwäl i tidningen Hernöfands posten fom i hushållningssällskapets tryckta handlingar. Härefter redogjorde hr ordföranden för de ämnen, fom sedan winterfammantomsten warit föremål för utskottets åtgärder, hwaribland wi anse oss böra nämna såsom af mera framstående wigt det för inrättande af nya sjelfständiga sparbanker i rnsköldswik och Sollefteå upprättade förslag till reglemente, fom till nämnda kommuners utlätande blifwit af förwaltningsutskottet remitteradt. NRågot utlånande häröfwer hade emellertid ide till utskottet inkommit, men bdet tilltännagafs nu, af kommunalstämmans ortförande i Örnsföldswik, att rermarande kommunalstämma godkänt förflaget och wore i begrepp bereda salen till werkställighet. Deremot hade Sollefteå ktommunalstämma endast afgifwit det yttrande, att ifråägawarande fparbanfgin: rättning wore för orten önskwärd och nyttig, men ansågs doc ite funna bringas till stånd förr än nödige medel erhållas till bestridande af de med dylik inrättning förenade förmwaltningstkoftnader; i sammanhang hwarmed fommunalnämnden genom fin ordförande til hushållningssällskapet ingifwit en ffrift lig anhållan, att sällskapet mille med nå: got penningeunderstöd främja framgången af denna för Sollefteå och ofwanför liggande folfrifa tratter efter båda ådalarna högst wigtiga angelänenhet. Häraf föranlerdes en diskussion, hwarwid ritfgdagsman Cstman yttrade att, ehuru han ansåg det egendomligt, att för sådant äntamål som det ifrägawarande anslå penningar, han likwäl, emedan målet, som man åsyftade, wore godt och medel för dess ernående saknades, wille förorda, att ett wisst belopp till en början affattes såsom uppmuntran för sparbanker, hwilka, vå de wunno förtroende och aulitades, utgjorde en garanti för betryggandet af den fattiges utkomst på åldverdomens dagar. Sparbanksdirettören hr Arnell upplyste, att Hernösands fpar: banks hjelpfond utgör omkring 1,400 rdr, hwartill flere socknar, deribland äfwen Sollefteå, bidragit, hwarföre han ansåg stäligt, att deraf bör funna meddelas understöd åt börjande fparbanksinrättningar, men anmärkte tillika, att fparbanfsdirektionen formenligt först öfwer frågan borde blifwa hörd. Hr protofollsfekreteraren Schönmeyr wille, att detifrågawarande anslaget skulle under loppet af 3 år utgå endast af hushålningsfällskapets kassa. Emedan en och annan ide tycktes hafwa fattat för hwad ändamål det ifrågasatta bidraget war begärdt, upp: lyfte hr ordföranden, att det wore till inlöp af räkenskapsböcker, hyra för lokal och arfwode till ombudsman, m. e. o. till bestridande af nödwändiga utaifter för bankens organisation och förwaltning, som bidraget wore behöfligt, och föreslog, att sällskapet skulle under hwartdera af de första 3 åren utbetala 200 rdr armt att lika fördelas emellan sparbankerna i Sollefteå och Örusköldswik, äfwen att ifrån sparbankens i Hernösand hjelpfond efter samma grunder utgingo enahando 0