Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1864, sida 2

Julie till herrgården, der grefwe L ... bodde och der hon erbjöds en plats hon fin wälgörarinna frö: ten Eva. Julies bror hade kort förut lemnat institutet och erhållit plats fom inspektor på en större landtegendom nära Göteborg. För den fattige länsmannens barn såg det således någorluuda förhoppningsfullt ut, salt ödet icke lemnat dem förmögenhet eller familj. Under resan från staden wexlade många, bare ljufwa och sorgliga känslor i den jertonäriga Julies själ. Hon skulle nu återse fin hembygd, hwarifrån hon warit skild i sex år, och minnen från barndomen, det fattiga hemmet, ven sorgsne fadren, den sjuta modren och de bleta syskonen, hwillka så tidigt gått hem till Gud, upprörde få lifligt den stackars flickan. Tårarne strömmade öfwer hennes rosiga tinder, då bon återsåg få många föremal, hwilta påminte om hennes sorgliga barndom och om de tära hon älskat och förlorat. Och oaltadt den herrliga junidagen, tilltog swårmodet alltmera i hennes sinne. En enda liusglimt warsnade hon i detta mörter: bu ven af den älskade brodren och af hennes barns domswän och wälgörarinna, den milda, wackra frös ten Eva. Men fom brodren war längt borta, föltade sig hennes tantar för ögonblicket mefst wid den sistnämnda. Hon skulle nu snart återse den, fom under så många år moderligt förjt för henne, och hwilten också derföre hennes berröfwade hjerta med ungdomens warma och stormande tänslor flög till möte. Men ack! wid framkomsten till Lindenes, grefwe LC... s egendom, och då hon återsåg Eva, huru annorlunda framstod ej denna, emot hwad Julie föres ställt fig! Eva Hade blifwit få gammal, få ful — få a rr