jäm tels i förening med stöf mest bi: roger till att täcka huden och tillstoppa lärlens utförsgångar; alla andra för, oreningar på huden bortskaffas dels ge-: nom winden, dels genem djurets kullrande i rräset, genom regn eller genom barnina. För de hästar, fom hållas på sdall, bör hwarje ansamling af orenlighet i hu: ten aflägenas, hwillet sftartommes terigenom, att man ryltar djuren. Rykten werkställes antingen genom gnidnina å hudeu med torra halmwiskor, eller med särskildta instrumenter, skrapa och borste. i Det förra förfarandet kan refommens terag såsom ganska lämpligt för föl, enär genom detta ej någon särdeles retliahet i huden förersatas: borstens och ftrapans anwändante är mera tjenligt hos den fullwuxna häften, då genom detta för: farande ide allenast det lösa stöffjället och en tel af hurfettet afrifwes och af: lägsnas, utan äfwen på samma gång en retning i buren och ett vfadt: blodtillopp till densamma förorsakas, hwurigenom hudandningen och hurmwerffambheten förökas. Wid skrapans anwändande bör man undwika densammas begagnande på ställen der huden är fin och lunan I ligga nära Senna, t. ex. hufwud, män, halsleden ete. Rykten hos sådane hästar, som bafwa strängt arbete, bör företagas en gång hwarannan eller till och med hwarje dag; de hästar deremot, fom fodras wäl, ftändiat stå på stall, och endast en och annan gaäng anwändas till lättare körslor, fun: na ryktas två a tre gånger på dagen. Fötternas twättning på hästen, när desamma äro betäckta med smuts, är min: orre ändamålsenligt, än afgnidningen med torra halmwiskor. Wid twättningen brin: nas den uppmjukande och förtunnade simutsen i omedelbar förening med huden, och utsätter denna för rosartare full nader och utslag. Hästar, fom hafwa länga kothår ega ett särsfildt anlag till cylita sjutdomar. Företages twättning å fötterna, få bör man straxt eften tens samma gnida buden mycket wäl torr. Hästens badande fomnastit är äfwen ganskartjenligt för hudens renande, froppens lifwande sant digestionens unter: sättande. Hwad man i tetta afseende har att untwita, är djurens badning, om de äro mycket upphettade, samt straxt efter det de förtärt en större mänad for der; och bör man utwälja sådana ställen, som äro djuva, med fast botten, ter ej några föremål t or. ftodar, pålar m. m. finnas, mot hwilla te funna skada sig. Den tid, som hästen är på stall, bör man hafwa fäden på densamma, bwarigenom buren skyddas för tyla, hastina wärerleteombyten och dam. Wintertiden är lömpligast att begagna ylle: och sommartid tunna linnetäcken. Hofwens rendöring är något, fom ej heller bör 4 utan gör man bäst uti att tidtals asstrapa den orenlighet, som fastnar uti den, emedan i annor fall, wid smutsens för långa qwarsittande, den öfwergår till förruttnelse; strålen eller ten mjuka delen af bofwen anfrätes och sjuldomar i denna deraf blifwa en följd. (U. TLL) LL — — —— A oo WW