Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1864, sida 3

det mig så kärt att träffa dig. Wi hafwa, om jag så får uttrycka mig, gått in i hwarandras hjertan och läst der blad för blad, ty wi äro flickor och jemnåriga, wi hafwa lidit och känna ett så innerligt behof af förtroende och deltagande. — Ack ja! swarade Nikoline. Det är så lätt i mitt hjerta, sedan jag fått omtala allt för dia; doc, ehuru äfwen jag wet hwad forg är, mill jag wisst ide säga, att jag genomgått få bittra öden, fom du; ty jag har ju alltid haft mina goda föräldrar, jag, och aldrig warit utom hemmet, eller berott af främmande, följaktligen aldrig blifwit få der grymt mifkänd, eller rättare sagdt misshandlad, fom du. — Det fan wäl tyckas så, suckade Julie, och än: då förefaller det mia, fom du i det hela wore mydet olyckligare än jag; ty hwad jag lidit den senare tiden af mitt lif, war wisserligen outsänligt bittert medan det påstod, men det qwarlemnade dock ide i mitt hjerta några oläkliga får, emedan de, fom marterade mig ej gälde mycket för detta hjerta. Jag har äfwen för: låtit och jag är ung och hoppas att det smärtsamma intrycket småningom skall förswinna. Dessutom, min lilla Nikoline, ligger det en få ljuf tröst i den tanten, att jag eger allt hwad jag älskar med mig på dessa plankor. Jaa qwarlemnar inga hjertan der bemma i Swerige för att sakna, lida och misshandlas. Åsynen af min brors smärta marterar mig wisst, och jag wet att han ej snart skall upphöra att sörja en hustru, fom war honom få kär. För egen del älskade jag också innerligt min lilla swägerska och kommer all: tid att safna henne; men jag tänker nu ej på mig, utan blott på Carl, och derföre, Nikoline, tröstar jag mig få gerna med den tanten, att han, få ung, då han nu kommer in i i ett få rörligt lif och få många