Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1864, sida 2

dessa djupa poetiska lynnen, hwilka, saknande förmåga att uttrycka sig, känna desto större behof att genom ett rörliat och omwexlande lif dämpa eller afleda den inneboende elden, hwilken hotar att för: bränna deras förnuft. Och derföre, ehuru god och ömsinnad fom menniska, fom mate, far och fon i hwarje annat fall, blef ban dock i fråga om det olyckliga beslutet att resa känslolös för fina anhöriges milda föreställningar; och dessa anhöriga, Hang dagliga omgifning, bestodo endast af qwinnor, hwilka kände, fom qwinnan wanligen gör det, fruttan och ångest för det obekanta, tet långt aflägsna, men deremot fir: let för vet lugna, dyra hemmet, det tysta, stilla lif: wet Doc sedan böner och föreställningar wisat fig fruktlösa, fogade de fig tåligt och undergifwet i sitt öde Tredje kapit let. Llfresan från Swerige. Det war i slutet af September månad samma år. Höstdagen war klar och strålande, luften ljum och sommarlik, oaktadt solen redan började sjunta met westra horisonten. Wid kajen i staden G. ... låg handelsbriggen Godva boppet för antar. Wid hamnen och äfwen ombord på fartyget rårte myden brådffa och liflighet, sysselsatt fom ret mar, att intaga fin dyrbara laft: re utwandrarefamiljer hwilta betingat sig plats till fartygets bestämmelseort i norra Amerika. De flesta familjerna woro från Norrland; men ter fanns äfwen utwandrare från mellersta Swerige. Det är ett rikt, om också melankoliskt ämne för tanten, åsynen af det folkhwimmel, fom låter förmos da en lång sjöresa. Man fäster blicken på de swaga