Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1864, sida 3

sistnämnda, det elände fom ligger åskådligt, förefaller båre ruskigt och färglöst! Men den unga flickan sjunker sent omfiver i föms nens armar, och drömmen wisar henne måhända en fär bild af en älskling eller en broder, hwilken på Australiens jord arbetar med hela fin ungdomskraft för att en gång i framtiden funna bjuda henne en bättre lott, ett eget hem. — Och få sjunger hoppet under sömnen fina fivnfänger och gjuter tröst i vet unga, bedröfwade hjertat. Men få äro de, hwilka ega en dylik förhoppning. DÅ mannen orager bort till andra tralter of Guds sköna jord, för att winna bröd och menniskorätt, mås ste den arma qwinnan tyst och stilla, utan hopp om något bättre, på en enda puntt draga dagens börda och strid. Och då hon tillhör det stora antal, hwilket som sömmerskor eller bushållerskor måste söka sitt lifs uppehälle, blir wansigen hela hennes winst en i förtid genom öfweransträngning bruten helsa, en tung och missnöjd sinnesstämning, och, i fall hon lefwer, en sorglig och hjelplös ålderdom. Dock äfwen för henne sfola, som wi hoppas, en gång fram tiden dagarne ljusna. När tesse ädle, hwilka fimpa dagens ftriv, framtidens och vet rättas strirsmän, hunnit göra fina röster hörda, dessa fråm mor, hwilta redan mältigt skakat afundens och de murkna fördomarnes tungaa fjettrar; då skall den fattiga qwinnans nu få tunga lott, genom en mera wide gad werkningskrets, blifwa bättre och tryggare äfwen i wårt fädernesland. (Forts.)