Fogelsången. För eder, I, fom bebon skoglösa trak:: ter, torde talet om fågelsång wara föga. intressewäckande. J hafwen ide från ungdomen lärt er älska skogens sus och sångarnes glada qwitter i def toppar ifrån solens uppgång intill den fena aftonen. Fogelsången bar dock på mens niskan ett wida starkare inflytande, än man wanligen föreställer fig. Den lif: war sinnet, skingrar otron och wäcker den slumrande poesien uti menniskans bröst, samt kallar ungdomen till sång, till glädje och till friskhet under lifwets mwårfröj: der. Derföre fe wi också, att skogens och bergtraktens innewånare, fom äro om: gifna af talrika sångfåglar, hafwa ett mera peetiskt sinne samt sjunga mera