sebringande och af hög betydelse, då fofterlandawäns nen kastar fin hantske mot mörtret, smäsinnet och despotismen, då han yrkar på förbättrade famhillsjörfattningar, på jemnlikhet inför och lagen på så sätt söker göra färerneslandet kändt äfwen för dem, hwilta, glömra af lyckan, fimpa en daglig och bitter tamp för att winna sitt nappa bröd. Wi hafwa dock alltid hyst den föreställning, att de, hwilka få mycket älskat och offrat för sitt folterland, hafwa egt en ljuf och lycklig barndom, denna lifwets morgonrodnad, för somliga leende och rojen: röd under många år, för andra blott några ögonblick, wid utgången från englarnes vife, för att sedan förs wandlas till dtimmor och mörter. För de förftnämne sda framblickar under hela lifwet vet fricfulla, det I fföna föräldrahemmet. Det är morrens wärd och ömma leenten, vet är fadrens allwarliga blick och milta läror, det är de hulta syskonen med sina lekar, och det är slutligen ten första tärleten, Denna herr: liga, oförgängliga res i lifwets ötemart. Dessa min: lnen är ver, ywilfa ha wa eggat kraften och afgjort striden. Jntet land, ingen trakt, ingen torfwa finnes mera på jorden, som kan frammana bilter af så mycken fred, få mycken sällhet, få föra, få outplånliga hågtomster. Och yunglingen sedan, som unter lyckliga Yttre omständigheter, med god helsa och sorgjri själ, får lustwandra i wårt fäderneslands stöna natur! Hwil: fen omwexlande och rit njutning beredes honom ej vå! Dessa talrita sjöar, dessa rtjusande stränder, hwilta fnappt något annat land på jorgen eger! Kanske mwinfar honom till och med ett af dessa wackra och ståtliga herresäten, som pryda wårt fosterland och wanligen fpegla fig i den wackra insjön. Kanske fins