Gill nya werlden! Af Elis Emil. Ur Året Om. Måhända drömde äfwen lilla Elin; men hennes söun war dock lugn och ett mildt leende lekte kring hbennes lilla rosenmun. Ålderdomen och den första barndomen hafwa i allmänhet det gemensamt, att ver ras sömn, ehurn lätt och ofta afbruten, är ljuf och fridsusl. Det måste så wara för dessa gränsboer till tödens rike, på vet de ej alltför mycket ffola liva af den strid hwilken swaghetens och tillintetgörelsens mat: ter oupphörligt föra med det nywäckta och det flodnande lifwet. Men nu lemna wi wåra norrländska winner på en fort tid; somliga af dem att tära på fina sorgliga föreställningar, men alla fullt upptagna af bestyr och anordningar för den långa och äfwentyrliga färden. Anvrar kapit lbet. Fosterlandskärleken och utwandringolusten. Mycket är taladt, mycket är skrifwet om fofterlandskärleken; huru djup oc) jann den fan brinna i menniftofiälen, hafwa desse ädle tillfyllest bewisat, ywilka gifwit sin wälfärd, sitt lif såsom offer för sitt föo :sterxland. Äfwen i wärt fosterlund är mycket ordadt om den: nu wackra och heliga känsla och ännu it vag och alltid bar ven ett rikt fält framför fig. De egentliga hands lingens män flumra vod längesedan i sina grifter. Det är ide mera swärdet, utan ordet, fom afgör striden; men äfwen denna strid fan blifwa wilfignel: (Forts. fr. N:o It)