Pet är ide wi fom ba framkallat kriget, wi weta med oss att wi ha gjort allt bmad fon stod i mår makt för att undgå det. Wi ha blifwit öswerfallne af en öfwerlägsen fiende, under föregifwande att wi icke ha uppfyllt hwad som war aftaladt åren 1851 och 1852. Före krigets utbrott wägrade man att deltaga i en konferens med te andra undertednarne af Londontraktaten för att öfmerlänga i godo. Man inställde fig sedan man bemäktiaat fig största delen af halfön, men förklarade fig nu ej längre wara bunden af 1851 oc 1852 års öfe werenskommelser. Wi ha under mår forta regeringstid gjort den bittra erfar renheten, huru litet den tydliga rätten i wåra dagar wäger i Europas wågskål, och huru öfwergifna en konung och hang trofasta folk funna stå inför en öfmermäktig fiende. Då derföre England, une der stödt af alla de neutrala matter, fom deltaga i konferensen, föreslog, att wi skulle afstå allt till danska monarkien hörande land söder om ClienDannewirke, beslöto wi att göra denna för ofzt fmärts samma uppoffring. Men uppoffringen blef icke mottagen af de tyska makterna. Wi kunna icke uppoffra mer; wi ha med nej beswarat uppmaningen dertill, fast öfwertygande om att wårt nej är danska folkets. Måtte Gud wända deras hjertan, som hålla Europas öde i sin hand! Måtte han åtminstone på något ftälle låta medkänslan wäxa till kraftig hands lina Landsthinget har till ordförande tills widare walt M. P. Brunn, Folkethinget Bregendahl.