Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1864, sida 2

öre Röda sigill. (Forts. fr. N:o 49.) Sådana saker låta bättre arrangera fig wid armeen, än fom man mölligtwis tror i Paris. Hon har warit med uti alla fälttåg och det war en glädje att se huru alla officerare wid regementet woro tjenfts williga mot henne. Som en älstling blef hon hållen af alla, Den gamle fade nu till henne, — nåkbarn, will bu inte tala några ord med löjtnanten här, — bara några ord — eller en liten helsning — will tu ej? Men hon förblef wid sitt dominospel. Jag tyckte att ret war smärtsamt att se på henne längre. Skola wi icke marschera widare, sare jag. Natten kommer på oss. Ni komma eljest försent till 0 Den gamle officern steg nu in i wagnen och drog Lauras kapuschong öfwer hennes hufwud. ESevan tog han en swart firendut och tnöt den öfwer hennes hufwud, larve bättre i ordning halmen omkring benne, tillslöt sorgfälligt wagnen och pådref fin mul: åsna, och wi begåwo oss i wäg. Det regnade stort, himmelen öfwer of mar dyster och grå, wägen tydtes wara ändlös och natten inbröt nu. Wi saktade wåra steg, wägen blef allt dystrare och tom — på ingen sida syntes någon lada, gärdesgard eller hus och till flut gjorde wi mid landswägen halt under ett träd. Min reskamrat började nu att göra förberedelse till biwonak, och frånspände derföre sin lilla mulåsna, hwilten han egnade en synnerlig uppmärtsamhet; och sedan han gjort detta, tittare han i mag