Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1864, sida 2

garret och deras tross, fiendtliga wagnar, kanoner, sqvadroner af Compagnerouche tillspärrade gatorna. Anblicken af mina kamrater kommo mig att glömma min nyförwärfwade wän och hans lilla wagn. Jag förlorade dem uti trängseln och kunde, till min led8nad, ej mera anträffa dem. Vänge förblef jag uti owisshet om deras öde, ty han hade ej en gång fast mig sitt namn. En dag; bet mar 1825 om jag ej missminner mig, inwäntade jag uti ett taffehus tiden för paraden och träffade der en gammal infanteriofficer, för hwilken jag beskref hjelten i min berättelse. O par dieu! ropade denne. Jag minns rätt wäl — den arma fan blef skjuten mid Waterloo oc) bland hans bagage fann man en jwagsint warelse oc) fom man fade war hang dotter, hwilten wi afförde till hospitalet i Amiens, när wi der marscherade igenom för att ftöta till armeen wid Loire; der blef hon alldeles galen och dog efter tre dagar. Det tunde jag just tro, ty hon hade ju förlorat sin goda fosterfar sade jag djupt upprörd, och aldrig om jag lefwer än få länge skall jag alömma denne ädle man och denna så beklaganswärda qwinna. Slut. — — —