Hoppet och Kärleken, under symbolerna Korset, Ankaret, ett brinnande Hjerta och som B. uttrycker fig en ganska tunn (7) bokrygg. Detta är saker fom B. wärderar litet emot en tafla föreställande en man med en s. k. slokhatt, och en korg på armen, samt några utströende oproportionerligt stora sadeskorn, hwaröofwer synes swäfwa ett par, — eller huru många — swarta foglar: Detta är hufwuddraget af den Såningsman fom B. säger både inom oc utom församlingen wunnit mångas (7) tycke och behag. Nu äfwen några ord, till upplysning om alltarprydnadstwisten: Först, efter mycken möda och flere misslyckade försök kuggade B. slutligen församlingen att gifwa sitt bifall till att låta borthugga :) ett enkelt, dock smakfnllt listwerk, fom af Byggm. Björn ens ligt stadfästad ritning, blifvit anbragdt å altargafweln; Sedan lofwade B. att till en blifz wande mwarder och wärdig altartafla, bestå 150 Rdr Rmt hwilket löfte B. sedan höjde till 200 dr, men härtill kommer ett löjligt beteende, B. lät igenom någre en lifta circulera inom församlingen, deruti han begärde (för att ite säga tiggde) af ungdom och ålderdom ett s. k. frivilligt sammanskott för sagde ändamål; när nu B. drifwit detta få att han på grund af nämnde lista, såg att han kunde påräkna tillräckliga medel, för den tafla han ämnade oss, flyttade han sina egna gäfwomedel åt annat håll, neml. att de skulle komma att anwåndas till grindar eller fom man kallar det stegportar uti en blifwande bogärd omkring kyrkan! Huru är det nu med mans ord och mans ära? och til råga på all förargelse lät B. genom en från predikstolen uppläst kungörelse, församlingen weta, att denna tafla som B. med begagnandet af de hopskrapade medlens anwändande bestått måtte anses såsom hans byggnadsbidrag :). Den anordning, — föreskrift, — ide, — effekt, fom äberopas utt Bih. till N:o 8 den 30 Jan. 1864 (hwilket Bih. nog tydligt förråder B:s penna, ehuru det är af andra underskrifwet) är aldrig för förfamlin: gen bekantgjord, och fan församlingen således icke beskyllas att hafwa fatt fig emot pro: fessor Staaffs föreskrifter: och hwad det widkommer hr Hofren och hans arbeten, får man härmed uttryckligen witsorda honom i allmänhet, fåwäl för hans arbeten dem han förs rättadt till forsamlingens belåtenhet, fom och hans artiga bemötande och goda räd i det ena och andra fom i och för ifrågawarande saker warit af nöden; dock fan man ej för: bigå att beklaga honom, att han blifwit på ett högst wanärande fätt handterad af wär gen — genvör — nej! ärewördige Prost; men bedja honom ät glömskan lemna de ffan: danlösa oförrätter B. honom tillfogat, och tänka att B. är ej född till annat än att wara ett plägoris för dem fom af ödet blifwa utsedda att wara ett föremål för B:s Pasfe-pasfe. Det skulle bli tröttsamt att läsa om man här skulle genomgå och wederlägga hwarje sarskild sats af B:s ironiska Bih. Man går derföre nu till slutet af det sista, för d. 18 Mars d. åå — Det är ogrundadt att B. biträdd af Tit. Hellsen, den nämnda dagen gjorde försok att uppfatta den afkopierade Såningsmannen?. Man wet icke ens om den war i deras fälljfav, utan Hellsen war sysselsatt att vå B:s begäran med något ofwerstryka den egentliga rappningen fom då ännu war omälad. — Upp: upphäng: nej! Uppfättningsförfofet foretogs först imvigningsdagen, men blef afböjdt. — Orsaken ) Det har alltid warit B:s hufwudsak, att först bygga och sedan hugga sönder och andra, få mar åtminstone fallet med wårt gamla skolhus. ee) B. har, få wida bekant är, ide ännu bistått lyrkobyggnaden med ett öre, ehuru han alltid be: