Hwen och större delen ul mitansstap oc) befäl stego i land terstädes för att roa eller öfwa sig, så trodte man på hela ön att det icke war fråga om någonting mindre än en rysk landstigning, hwiltet satte en panisk sträck i hela befoltningen. För att möta och afwärja faran skyndade sig ställets länsman att buda upp ala den lilla öns sridbara män, hwilka i haft samlades med liar, hötjufwor, ffjutgewär och andra till hands warande ma: rande wapen, och före denna utwalda trupp tågade länsmannen med dragen sabel i teten för att jaga bort ryssarne och gifwa dem en skräck, som betoge dem lusten att widare försöka någon holme gång på de swenska lusterna. Misstaget blef emellertid upptäckt och de Hmweneus sista hjeltarnes tillernade wapenbragd mot ryssar och kossacker upplöste sig i en liten sexa med ätta swensk banko der skålar å ömse sidor haglade likaså talrikt som bomber wid Dyppels intagande. Så går historien; red. kan dock ej answara för ress lilförlitlighet (Jnsändt.) Fragmenter eller stycken ur Bihang till Nya Norrläntska Korrespondenten, N:o 81, d. 17 Ottober 1863. Breräöt: telse om Alnö kyrkobyggnad, under: strifwen af Jonas Jsatsson, P. Återström, Nils Lnnd, Fr. Joh. Ahlqwist, E. Berg: gren, Nils Sohlberg och Nils Fröst. För mer än ett halft år sedan läste wäl äfwen undertecknad samma Bihang, men som det tillika innehöll obehöriga inblandningar emot en man, som nog skulle uppraga rätta förhållandet, jå för stade han fig ide närmare derwid, utan nästan glömte ret. Nu eller under på: gående wårting i pastoratet, der äfwen Alnöboer såsom närmaste lännare af till dragelserna woro tillstädes, kom han att omläsa Bihanget och höra hwarjehanda omrömen, fom det blefwe för widlyftigt att här omröra, utan blott några punte ter, hwarom tet synnerhet resonerades. Det heter neml. att förgyllningen å Lettarskärmen kostar 413 ror. Men de, fom skadat och betraktat densamma, anse den alltför dyr, samt att adordet derom icke gått rätt till, då det begagnade guldet icke är så dyrt enligt prisknranter. Det heter witare att predikstolen fostar 1,351 rdr. Härwid upplystes och anmärites, att preritstolen i trä bestämdt kunnat erhållas för 300 rdr bto eller högst 500 ror aärmt, äfwensom det klan drades såjom besynnerliat och nästan miftänkt, att Bihangsförfattarne icke åtskiljt träarbetet och förgyllningen; ty om det förra, efter antaget mönster af predilstolen i Timrå, rätnas till 560 ror, få upp går ten fernare till mer än 850 rer rmt! Jmellertid synes ret, att bwarken före gyllaren eller de ackorderaude sparat på gult. Måtte wederbörante hafwa rätt heder och buanar af hwad de nog fåtar ligt gjort eller låtit göra! Äfwen ansågs det besynnerligt att Byaanarerirettienen, hwartill flere eller färre af ve underskrifne äfwen böra, ide känner namnen på ben del af sockneboerna, fom skall hafwa gifwit altartaflan. Ty på Alnön är tet en betant sak, sades det, att Direttionens ortförande, prosten Backlund, redan 1862 reste oms kring, och förmädde re flesta förerårstagare, med hwilfa största delen af ung: domen förenade sig, att bekosta alturtaflan. Dessutom wore ret lika bekant, att nifwarenas namn och olita qvoter, — föra. rårstagarnes ifrån 5, 10, 15, 50 till 100 rer och ungdomens ifrån 1, 2, 3, 5, 10, 15 till 20 rdr — uppläsits ifrån pre dikstolen Heder och tacksägelse, hugnad och åminnelse åt de tända, fast här onämnda, pifwarna! Öronwittne. ÄEÄEÄEÄE—————