Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1864, sida 2

Cre Röda Sigill. (Forts. fr. N:o 47.) Jag blef den 15 Februari arresterad, den 16 i samma månad römd till dören och sedan benådad af directorium med deportation. Detta är en sällsam häntelse, återtog jag. Directoriummet måtte bestå af serdeles misstrogna rbherrar, ty fan ni tro mig? Ore derna fom jag nu håller uti min hand är — är en order att ni — skall dö. Han swarade ej, blott ett krampaktigt leende vf: werfor hand ansigte; för en ung man af 20 år mir jade han ett sällsynt mod. Hans blickar rigtades på fin unga hustru och han torkade derwid några fwettdroppar från fin panna. Jag fortfor: Det tyckes som dessa hederliga medborgare ej gerna wille afgöra fafen hemma, de trodde wäl att några mil län gre bort wore beqwämare och faran mindre, — men vet fattiga barnet der! Men jag fer ingen utväg — här är rörsdomen! — allt är i fin ordning, unbdertecknad, alla formaliteter iatttagna, beseglad, ingenting förglömdt! Han bockade fig Häftigt och rodnare något samt tillade: Kapten, jag begär ej något; man kan ej af någon man begära att han skall afwika från fin pligt. Jag önskar blott att ni tillåter mig att få tala med min Laura, och jag anhåller på det bewekligaste att ni wille åtaga er den arma warelsen, i det fall att hon skulle öfwerlefwa mig, men jag tror detta. kuappast. Det är allt i fin ordning, swarade jag, och om ni så önskar, skall jag äterföra henne till Frankrike, ill hennes familj. Jag skall ej öfwergifwa henne