Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1864, sida 2

Tre Röda Higill. (Forts fr. N:o 14.) Emellertid så hade wi god wind, Nord Nord West, — iust nu höll jag på att fastsätta detta fatala bref, tå den deporterade för första gången inträdde i min kajuta. Wid hans arm störde sig ett unat och intananre fruntimmer, nära 17 år; han sjelf war, som han serermera sade mig, tjugo år; han war en ung och wacker man, ehuru temligen bleklagd för att wara karl, samt tycktes i öfrigt röja en beslutsam karakter. Det unga fruntimret war hans hustru, en wacker warelse, gladlynt som en liten fogel. Desja makar liknade ett par turturdufwor. Det war en riktig njutning att fe vem sålunda tillsammans. Zag wände mig genast till dem och frågade: kommer ni att göra er uppwaktning hos er gamle kapten. Jag måste får ga att detta är riktigt wackert af er, wi hafwa en lång resa för oss och så mycket bättre att wi blifwa bekanta. Jag ber om ursägt att det fer något oordentligt ut bär, men jag höll just på att sätta fast tet här brefwet, — kanske will någon af er wara så aod och hjelpa mig dermed. De woro genast dertill beredde, den unge mannen tog en hammare och ten lilla frun räckte mig nubb samt skrattade och skämtade på ett tofroliat sätt. Jag tycker mig ännu fe henne. framför mig när hon ropade: Ctt tum mera åt mens ster, ett tum mera åt höger. Jag tillade: o! ni lilla etata: jag skall låta er umgälla det af er man. Hon sprang fram och slog fina wackra armar om sin mans