(Jnsändt.) Hafwerö den 20 Maj 1864. En högst ruskia händelfe, fom lycligtwis hör till sällsyntheterna inom wårt samhälle, bar inträffat härstädes. Pigan Christina Nilsdotter, född i Wermland, bar, sedan how ven 17 iden: na månad, ute skogen, till werlden framfödt ett wälskapadt flickebarn, afdagatagit detsamma metelst strypning, hwarefter hon lade det späda liket under en stor tallrot uti ett sumpigt träsk. Barnamörderskan, en för sitt redbara lefwerne, sin fromhet och dygd härstädes wälkänd qwinna, har så fintligt förstått dölja sitt hafwandeskap, att ingen af hennes omgifning tunnat tro något sådant wara å färre. Wisserligen har hennes husbondefolk tyckt sig märka något owanligt i hennes utseende och lefnadsomständigheter under sednare tiden; men fom hon hela ren nästförflutna wintern haft en wacklande helsa, få har man trott hennes mifs: tänkta utseende etc. härleda fig derutaf. Minst af allt har man kunnat tro en så tyst och hygglig flicka om, att inom sig bysa så onda tankar och afsigter, hwilka skulle kunna leda henne till ett så afffywärdt brott; — men si djefwulens list är otalig. — Den onaturliga modren, som förälskat sig i en norsk arbetare, hwilken, sedan ban först ått bedraga henne, tagit till siappen, har bekänt det tanken på mord först fallit henne in sedan hon sett fig öfwergifwen af den förmente fästmannen. Att ven norske uslingen, fom i ett hopp: löst tillstånd öfwerlemnat en stackars wärnlös qwinna, med ffäl fan anses för största upphofwet till den beklagliga händelsen; det torde af ingen funna motsägas. Den arma, olyckliga qwinnan, som nu wisar en djup ånger öfwer sin rysliga gerning, skall i dessa dagar förpassas till cellfängelset i Hernösand, för att under: