Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1864, sida 3

trodt gots mill jag betrakta ret, utfå vet till god frutt, till befororande af ädelt menniffowert, hwartill Gud skall förläna oss hag och trafter — till mina medmennislors wälsignelse. De sista händelserna hade äfwen besegrat fadrens hårdnackade stolthet. om Räre Wild, sade herr Neer, räckande ren unge mannen handen; jag bar gjort er stor orätt och ange rar det. Tag det båsta jan eger — mitt barn. Jag behöfwer ej säga: gör Gabriella lycklig! Jag drager mig tillbaka ur affärerna. Sköt ni dem med all den lyda fom ni förtjenar. Bör mycken — för mycken tyda! ropare Wild, fjull af förtjusning, tryckande fin brud i fina armar. Det är kärlekens lön — lärlekens fom besegrar mwerlden, fade hang hjertans fär, skådande stolt upp till honom. ODh min goda, jörtlarade moders arf, Äslöt han, och i hans mot himmelen höjra öga glänste en tår — trohetens perla. (Slut.)