Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1864, sida 3

drägt, fom ide alltid arv riktiat anständig ... Jöpe männen äro icke serdeles wänliga och tycka ide om att man widrör deras waror ... Om wintren ha Fransmännen antagit den sällsamma wanan, att ibland församlas öfwer två hundra perioner i salonger, som knappt funna rymma hundra Wid sätana tillfällen sätta alltid fruntimren på sig sina mest opassande klärningar, derföre att de weta att största delen af de närwarande klommer att utgöras af herrar, och under fem eller fer timmar brutar hela vet förfamtade fälls skapet, instängdt i ett helt litet rum, hoppa på tårna, alla derunder sönderslitande fina klärer och pinande sina liktornar. De försöka att under hela denna ceromoni antaga eu leende min. Wi tro att de lit: wäl lida rätt mycket, ty hettan är outhärdlig; men vet är strängt förbjudet att undandraga fig ett enda af de en gång för alla antagna bruten utan att ans ses wara mycket obelefwad. Dessa seraliga ceromos nier som utföras wid ljudet af musik, ha troligtwis äfwen någon ryster orsak, ty herrarna äro wid dessa högtidligheter tlädda fom till begrafning ... På gatorna gå westrens folk mycket fort. Jbland bära de qwinnor hängande wid armen. Dessa senare bes gagna gerna mycket höga hattar, troligtwis för att se större ut. — Enkelt medel att häfwa Diarrhser och Rödsot. Detta medel brukas aumänt i de warma läns derna, Brafilien m. fl, oc har wisat sig särdeles wertsamt. Man tager nemligen ett stycke tamfert af en ärts storlet. Detta swäljes helt med tillhjelp af litet watten, som drickes ofwanpå, att unterlätta swäljningen. Wanligen häfwes viarrheen genast. Skulle ej så wara fallet, tages en lika liten qvantitet, då medlet i de flesta fall medför önstad werkan.