Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1864, sida 2

större summor blifwit anförtrodda än denna. Och min afsigt war att behålla penninaarne qwar hos mia tills i rag på morgonen och då lemna tem till tasfören. Mi hade i går, efter hwad jag erfarit, lemnat er befattning. Hade ni då ej redan i går märkt förs luften? Jag hade ej återwändt till min kammare; jag bar nyckeln på mig och fom i vag på mergonen ffulle öfwerlemnandet af allt fom blifwit mig anförtrodt ega rum. i Snvaft Jean Gisfel kunde lösa gåtan, war nos tariens tanke. Ser vomftolen, lät grårockens torra stämma förnimma fig, få att alla förskräckta jågo fig om, ty hos ingen af ve närwarande fanns ringaste twifwel till Wilds redliahet. En undverföfnina, fore den gamle, med satanisk elakhet, och rätten skall finna allt. Det är redan funnet, ljöd ur bakgrunden af rummet en röst, så bekant och dock få egendomlig, att alla på en gång wände blickarne åt vet Håll, hwaris från ven fom. Kaminens trädbeklädnad war förfuns nen och ur öppningen trädde med ett paket i handen Gabriella. Med ett högt ffri störtade den demaskerade gubs ben till marten. Hon gock till voktorn, för att till honom lemna hans egendom. Här äro summor nal De woro stulna — bhens nes hand petare på Jonas — af den der fom war fatt till wäktare öfwer tants förmögenhet. J detta hwalf woro de gömda, tant, der äfwen dina ffatter ligga. Jcke på penningar war det anlagdt, nej, på fru Märtens dokument, och en högre skickelse har också