Norrländska Korrespondenten – 28 maj 1864, sida 2

ä wen giswit min lefnadsplan en annan rigtnina, en: x dast till er, herr Wild, har jag ännu en bön: Jag maste mid rätten dokumentera mig fom min ontels arfwinge och är derföre i behof af de papper, fom jag lemnat er. Wild gick att hemta det begärda. Jonas, som allt seran fin upptäckt af papperens förwexling warit litsom förstenar, hade wid lätarens omnämnande af wärdepapperen blifwit förskräckt och hans blickar sötte Gabriellas, för hwiltas genomborrande makt han slog ned sina. Äfwen i flickans själ hade förmodan om en möjlighet uppstatt, som gestaltade fig till wisshet då Wild itörlade blet och förstörd in i rummet med ut: ropet: Papperen äro förswunna! Det warade en stund innan den allmänna bes störtningen, som dessa ord framtallat, och under hwilta Gabriella förskräckt förswunnit, lemnat plats för en lugnare öfwerläggning. Omar hade ni lagt papperen? frågade no: tarien. YJag hade tagit med mig patetet På mitt arv betsrum och instuckit det i bröstfickan på min öje werrock. Smwarföre? Ursätta mina frågor, herr Wild. Men fullständig förtlaring är nödig. Ni mottog pap: peren, för att lägga vem i tassan? Sa, men tassören wor redan bortgången, för att uppgöra en affär på banken. Rom tlädesplagget ur edra händer? frågade noturien widare. Ja wisst; jag lemnade det, jemte nyckeln till min kammare, till min fontorguppasfare, med tillfigelse, att bära rocken upp, på mitt rum och wäl tillstänga dörren efter sig. At Jean Gissel hade wida