Norrländska Korrespondenten – 25 maj 1864, sida 3

Då man sitter framsör en eldbrasa fry fer man om rynaaen, i följd af luft strömmen, fom uppkommer emellan rum: met och eldstaden. Alldeles fom det här wisats tillgå i smått, få tillgår det mer luftströmmarne i stort på wår jordyta. vuften, som uppwärmes någonstäres på jorren, höjer fig derföre att wärmen ajort henne tunnare och lättare, och den tallare luften intager rummet, för att äter i fin tur uppwärmas och stiga I böjeen. Detta är upphofwet till de hit sirömmarsom wi talla winrar. Ett liknanre fenomen upptommer i watten, fom i en gryta ställes öfwer eld; ve undre lagren uppwärmas först och upp: stiga till ytan, och de falla nedsjunka för att åter i fin tur uppftiga. Luftströmmar bilra sig öfwerallt i luften, och gå åt alla båll. Ofta fe wi på melnen, att te öfre strömmarne gå åt motsatt håll mot windeu närmast jor: ten. Windarne äro kalla eller warma, futtiga eller torra, allt efter fom de, in: nan de kommit till of, passerat öfwer snötäckta berg, haf, sumpiga tratter, eler heta och torra länder. Windens hastighet är mycket olika. Man har edferberar, att en lnappt märtbar wind går 1,5 fot setunden, en start blåst går 30 fot, en fterim 70 och en or: tan från 100 till och med 150 sot i fe tunden, rå ven omstörtar hus, som äro i dess wäg, och tryder en qwarratsots yta med en tyngd motswarande 50 slälpund. Windarne hafwa dåre fina fördelar och olägenheter. De rena luften och blanda re olika lagren samt bortföra ångor och miasmer; de föra molnen i olifa ritt: ningar och fördela derigenom nederbör: den jemnt på olika puntter af jorden; ve tjena till driftraft för qwarnar, pumpar m. m., stärta fibrerna i wåra fadegwärter och gynna befruktandet, genom tringjörande ar frömjöl. Men genom sin egenskap att göra halmen styf, till gagn fur wåra sätesskördar, stada de derigenom spånatswäxter, såsom hampa och lin, hwilta bli af sämre qvalitet i läns ter utsatta för mycken blåst; de äro sladliga för humleodlina; de kringsprita alla lättare ogräsfrön; föra flygsanden wid wissa luster öfwer åkerfält, och matjorden från rötterna af wåra min: tersäten i lösa jordmåner, och hafwa ofta en jör mycket uttorkande wertan på wäxtlifwet. Af Jöregående metcorologiska underratteljer är ret lätt att inse, i hurn olita lägen landtmän äro försatte, och lätt att förstå, att närheten af berg, stogar, watten etc. bar stort inflytande på fli: matet, fom på ganska torta afstånd fan be peligt variera. S; öfarts underr ärtelger.