för en sådan otacksamhet Herr Neer, wi äro färdiga med hwarandra, färdiga för hela lifwet. Det är alldeles fom om den döde för utsett ett sådant ögonblick. Före fin afresa till England lemnade mig min man af försigtighet och isynnerhet med hänseende till re Hora förhoppningar, fom han för framtiden satte på den ärfda grundegendomen i Buchstetten, ett teftamente, bwaruti han insatte mig till arfwinge, hwilket då wisferligen ej mar stort annat än en tiggares testamente. Herr Wild, i edra händer befinner jig detta papper, fom mar bland vem, hwilka funnes ibland er mors qwarlåtenskap. Jag ber er, öfwerlemna dets ta papper till notarien. Wild gjorde fom hon fade. Han framtog ur fickan på fin rock ett paket och lemnade det till notarien. Den gamle grårocken trodde ej fina ögon, då den unge mannen framlemnade konvulutet ögonen wille spränga sig ut ur sina hålor och med framåtlutad kropp följde han, utan att wåga andas, den med papperens genomseende sysselsatte notariens rörelser. Dofumenterna, förklarade denne, äro full: komligt riktiga. Hwarje inwändning mot fru Thones rispositionsrätt är häfd och de gjorda förfogandena rättsgiltiga. Emellertid hare fru Thone tagit sin systerson afsides och uppmanade honom att ej trifwa sitt mot stånd längre, utan gifwa sitt ja och samtycke till Öabriellas förbindelse med Wild. mMldrig, swarade herr Neer, om också Wild egde millioner. i (Forts.)