Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1864, sida 2

man, herr Thone, war en rörlig själ, ett uppfinningsrikt hufwud; hos honom lefde en idge. Af en gam mal, fin fars sidoanförwandt, fom han förut understödt, hade han ärft ett ansenligt stycke öde jord, fom den tiden ej war wärdt hundrade thaler, men fom han ej welat sälja om man bjudit honom tufen, tv ban bade den fasta tillförsigten, att detta stycke jord en gång skulle grundlägga hans lycka. Emellertid hade min salig man bekommit ett anbud ifrån en af de förnämsta fabrikerna i England att flytta dit jä fom öfweruppsyningsman öfwer machinerna. Han följde kallelsen, men jag war nödsakad att ännu når gon tig stanna qwar i Tyskland. Fyra månader efter min mans afrefa inträffade ett bref från fremmande hand, hwars innehåll krossade mig till jorden. En swår skada, wållad af en machin, Hade kastat min man på sjukbädden; utan medel, utan en wårdande hand gick han en säker död till mötes, och jag kunde ej ffynda till honom för att taga mård om honom, Jag knäföll hos menniskorna om en hjelp genom ett lån — mina böner och tårar blefwo oerhörda. J min förtwiflau grep jag slutligen till det yttersta medlet och sålde mitt husgeråd. Jag behöll endast en tarflig bädd och på denna hörde jag några dagar sednare ett barns swaga jemmer. Smärtan hade i förtid gjort mig till moder. Ja, menniskorna bistodo min, men efter några dagar kommo de mera fällan och flutligen uteblefwo de alldeles, och det fom dagar, då den arma warelsen, mitt lilla barn, hela timmar skrek efter föda oc) jag, dödsmatt fängslad mid sänden, ej förmådda gifwa det den, ty jag led iu sjelf hela dagen af hunger. Jag började twifla på Gud; jag förbans nade menniskorna och hela min tillwaro; då öppnades en afton min dörr och en qwinlig gestalt trädde fram