Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1864, sida 3

såg han fig förskräckt omkring. Liuset, ipred fia från. handlyttan i rummet, hade injagat den förskräckelsen hos honom. Raskt gick han fram till ett af fönstren, hwiltet ej, som de andra war täckt med gardinerna af urblekt gul sammet, drog för förhänget och fade, under tillbatagiendet till bordet, till fia fjelf: Man måste wara försigtiq; hon kunde åter fe det bemliahetsfulla skenet komma Hit och öfwerraska mig — den gräshoppan! Willej förgäfwes hafwa bemödat mig att i åratal sätta det bär rummet i dåligt rykte. Alla tro att ej bär gått rätt till; endast hon tror mig ej — ren näbban! Han öppnade skrinet för att der nedlägga paketet, men besinnade sia plötsliat och började öppna omslaget, för att undersöfa innchållet, då ett buller störde honom i sitt förehafwande. Dörligt förskräckt stod han några ögonblick stilla och wågade ej att se sig om, eljest skulle han hafwa fett bur en mörk ae stalt i fördjupningen af rummet smög sia till den mörka skänken och der förswann genom den omnämnda dörren. Hastiat kastade han paketet ned i jernskrinet och bar detta tillbaka till öppningen med en min, som om han skulle wilja säga; Trido fram, herr Wild — lemna frem papperen bara, säger jag — antlana aamle Jonas, om ni fan. SE efter i hwalfwet här; sök efter skatten tills ni blir blind. Ni skall doc ej finna honom. Han förswann och rialarne förskjötos på andra sidan. 9. Fru Thone war ensam med te båda älskande. En enda timma bade åstadkommit en märfmärdiga förändring hos ten gamla frun. Det stela och sorgliga i hennes wäsende hade förswnunit; lifwet tycktes blomstra upp för henne med nytt behag. Hon hare