kunnat utströmma öfwer menskligheten ur detta hwalf! Men här lågo dessa skatter stelnade och liflösa. En: dast en gjorde deras anblick lycklig — honom som till en del samlat dem och nu med gnistrande, giriga ögon betraktade dem — Jonas. Girigheten alädjen af guldet, om hwilken många naturforskare pästå, att den, att få säga, är en elementarlaft, mar en fida af hang natur, men ide den mest framstående; ty för att tillfredsställa fin fanatism för det gamla, skulle han med leende fuunat pifwa ifrån fig alla fina rikedomar. Grårocken war ännu i fullaste sinnesrörelse; ban fom raka wägen från bufwudbyggnaden, från hwilten han welat kalla herr Neer och doktorn till hjelp mot de förderfliga förändringarna, fom han sport hos den qwinna, hwilfen han sedan 30 år beherrskade och fom nu plötsligen wille befria fig ifrån hans tillwällade herrawälde. Hemligheten af hans trollmakt öfwer den gamla olyckliga frun war antydningen på de papper, i hwilka hemligheten af fru Thones färflutna lif hwilade hwilka den länge efterlängtade och nu funne en dag skulle lemna henne och mottaga i utbyte den rika fruns stora förmögenhet. Den skräckbild, som Jonas alltid låtid uppstiga för sin matmors fantasi, hade nu blifwit hang egen, och få bare han fångat jig i sitt eget garn. Men ännu gaf hav ej allt förloradt. Hwar woro papperen, genom hwilka den unge Belial skulle dokumentera sig. J hans händer, och triumferande drog han upp det hmwita paketet, fom han tillegnat fig ur fin dödssiendes rod, ur fin ficka. Han hade trädt fram till bordet, fom stod midt i rummet. På dess skifwa nedlade han sitt rof, gick sedan tillbaka till spiselöppningen och framtog ett skrin af jern, för att nedlägga papperen i detsamma. Då