Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1864, sida 2

fen originalerna till de på wägarne hängande porträt: terna i puder och ftyffjortlar dansat fina me nuetter. Om rummets fordna glans wittnade ännu den långa friftall-ljugtronan, fom hängde ned ifrån taket; ftolarna med de höga ryggstöden och de gula plygöfmerwerdragen, spår af gardiner af samma tya woro ännu att se på båda sidorna af fönstren. Den ena ändan af rummet bildade en alkov, i hwilken befann sig en gammalmodig skänk; midt emot densamma war en dörr, fom stod i förbindelse med de af fru Thone be: bodda rummen. Eu del af den andra hälften af rum men intog en gammal, med mythologiska bilder rikt prydd kamin, hwars öppning tillstängdes af en dörr, lika den fom förde till Jonad rum. 3 rummet, fom wanligen kallades röda salongen, herrskade fullkomligt mörker. Endast emellanåt inträngare ett ljud af lifwet utanför, en stråle af ljuset från gatan. Plötsligt hördes ett buller fom af riglarr, hwilka frånskjötos inifrån. Ett ljussken trängre ae nom en springa in i rummet, springan widgade sig och dörren öppnades till ett omfång, att en menniska tunde stå krökt i den, och det in re upplystes af ljuset från en landterna. Den bars af Jonas. Den plats, hwarifrån en gåna lefwande wärma utströmmare öfwer det temligen stora rummet hade af honom blifwit förwandladt till skattkammare, till hwilken det endast fanns en enda ingång från Sona8 tammare. J koraar och trädskrin lågo guldrullar i sexfaldiga rader på hwarandra, under det silfwer i stora linnepåsar i ordnade rader betädte golfwet. Emellan korgarne och skrinen stodo här oc der jern: strin, i hwilka papper lågo bewarade. Summan, som här förwarades, uppgick till minst en half mils lion thaler. Hwilken sällhet af menniskolycka hade ej