Norrländska Korrespondenten – 18 maj 1864, sida 2

jag förlorat hwarje spår af dig. På min resa genom Tyskland wille jag göra efterforskningar. En lycklig händelse har fört of tillsamman; men i morgon tänfer jag resa widare, för att antaga en plats i Nyk: land. Nej, du skall wäl få necken befler! ropade Mifling, ömt omfamnande henne; 7i Ryssland får man lätt snufwa bröstwärk och härifrån lärer du ej fom ma, du olydiga, otacksamma barn, fom gjort mig få mycket bekymmer; tu stannar nu wackert hos mig och blifwer min auvernant. Och få ffrattade de, skämtade och smektes de, få woro de lyckliga fom i de första tiderna af deras unga kärlek. Fru Thones bostad bestod af den kammare, som mi redan lärt känna, och of en liten sängkammare, i hwilken den gamla frun sof. Denna del af månin: gen war genom en smal gång skiljd från den, fom beboddes af Jonas, en kammare, i hwilken det såg tomt, ensamt och öde ut, som hos innewånaren sjelf. Denna kammare hade en utgång åt förftugan, ver: jemte war att märka en låg, med tjocka jernbeslag försedd tcörr. Hwart förde denna? Häsaren skall fe dermera erfara ret. Men det fanns ännu ett rum, fom bildade hörnet af bakbynanaren och fom hade twå fönster på hwarje of de båda utåt wända sidorna. Fönsterrutorna woro redan länge sedan förmörkade, tels af damm, dels of påtlistradt papper. Det inre war fullkomligt bibehållet i stilen af det förflutna århundradet. På wäggarne hängde ännu qwarlefwor af utbleknade röda fiventapeter de i snäckform mridna trädsniderierna woro ännu för handen, men fordna tiders förgyllningar woro utplånade. Rummet wisade i det hela ännu spår af en praktsal, i Hwil