velar hufwudjalligen bestå; och wid fjor: dens bearbetande gör ljuset nytta genom fin inwerkan på de lemiska förändringar som försiggå i densamma. atten. Utom wärme är mwatten ett hufwudwilkor för att wäxtlighet sfall ega rum. För torr luft är skadlig bäre för djur och wäxter. Utan att upplö sas i watten skulle hwarken görsel eler lifsmetel funna upptagas af lefwande warelser, och ingå i deras lemmar. Under tortår upplöses litet gödsel och wär terna få ej nog näring; och en brännande sol skulle alldeles förstöra tem, om nar turen ej uppblandat den skenbart torra luften med för wåra ögon osynligt watten. Luften håller sällan mer watten än hälften af hwad den kan upptaga, för att wara hwad man kallar mättad; under de torraste somrar håller den oms kring sjettedelen närmast jorden, högre upp wida mindre. Jngenting är lättare än att öfwertyga sig om wattenångors närwaro i luften, äfwen då himmelen är klar och utan moln. Fyll om sommaren en laraffin med iskallt watten och bär ut den iluften, få taga snart de omgifwande mat: tenångorna flytande form och betäcka far raffinen med watten. Eller ligg ut ett stycke osläckt kalk, och det tar snart mat: ten ur luften och faller sönder. Koksalt oliv fuktigt i luften derför, att det in: nehåller så kallade kaltsalter, hwilta hafwa stor förmåga att upptaga watten. dr luften mydet wattenhaltig, afspringa strängar på violer, hampsnören bli for: tare, trämöbler sså sig m. m. Gamla bondpraktikan lemnar underrättelse om många tännetecken på luftens större mat: tenhalt, hwaraf regn fan förwäntas, fåsom: liktornar och gamla jår bli ömma, höns plocka sig och bada i sanden, ankor springa öfwer wattenytan och flå mer wingarna, grodor föra mera oljud än wanligt, swalorna flyga tätt intill mar: fen och fiskar hoppa högt öfwer wattuet. Om atmosferen är fuktig, synas rinz gar kring solen eller månen; den synes tung och kännes qwäfwande just derföre, att ten är lättare än wanligt; cdhampig: noner wäxa bhaftiat upp på tomposter eller gödselhögar, hwilka utweckla starfare ammoniak än wanligat; damwattnet blir oklart derföre, att insetterna deri äre i liflig rörelse; morgondimman stiaer hastigt, emedan de öfre luftlagren äro lättare än be wattenfyllda nedre, fyr: winten är den rådande, metaller och släta stenar bli futtiga, klockljud höras tytliot, solen går ned i moln, morgonrodnaren är owanligt stark mid solens uppgåna, refworna af klöfwer, ärter och wicker resa fia, och man kan mänta rean då bimmelen är beströdd med små hwita molntappar och Då regnbågen wisar fin. Eleftricitet. Cleitricitet finnes öfwer allt, i luften, i jorden, i tjur och wärter. För att framkalla den, är det nog att gnida en lackstång emot ylle, som ö ö då får egenskapen att dra till fig lättare lroprar, och då den närmas ansiatet märker man en stickande känsla, som om ett hår drages ut. Eller stryk en tatt med flata handen, få framtallar eleltri I citeten en domning i handen, och gnistor lysa omkring katten om det är mörkt. Molnen, som gnida sig emot hwarandra i atmosferen, framtalla den äfwen. Blixten är den starkaste elettriska gnista wi känna. Elektriciteten, lilsom wärmen, går ej ut lika hastiat igenom alla troppar. SomLiga leda den wäl; andra mindre wäl, några leda den illa. Metaller äro de bästa ledare, och derföre bör man i åffwärer ej stå dem nära. Efter dem i ordningen komma hampa, lin, menniskors och djurs kroppar, flytande äQmnen med undantag af oljor. Fuktig luft är en god ledare för eleftriciteten, under det torr luft leder den dåligt. Höga och fpetfiaa föremål äro genom fitt närmande till åskmolnen ut