nalflottans snara afgång till Östersjön påskyndas. För öfrigt är det ej på alls war fråga om fred inom wårt kabinett; tonferensen är ej annat än ett lockbete och ingen wäntar fig, att mwapenftille ståndet kommer att i dessa dagar beflutad, tå de tyska mattorna ingalunda äre benäana för något sarant. Deras syfte aår ut på att rninera Danmark och def siömaft, och att i stället bilda en fruttanswärd tysk sjömakt. Sådan är deras wäl öfwertagta plan, i trots af rättwi san och de genom traktater ingångna förs bindeljer. Wi böra rerföre ej längre göra of några illusioner. De argumens ter, fom wåra pansarskepp ha till sitt förfogande, skola från detta ögonblick be finnas ega större wiat än lord Russells fyndiga skäl och lord Clarendons utmärkta öfwertalninasförmåga wid tonferensens gröna bord