qwinna. Men äfwen han hade warit swag, då han i en ögonblicklig uppbrusning af sjelfwiskhet anhållit om sitt entledigande hos herr Neer. Dessförutan kanske allt warit annorlunda. Som ett försoningsoffer härför wille ban gifwa det täraste han egde. I dag war det en uppaöreljevag för allt hwad han älskde och sedan — af fritt beflut bort öfwer hafwet. Våt oss göra det fort, Gabriella; tänk att en upp: skjuten lycka ej är en förlorad. Lef wäl. Wild mille gå; men sliljsmessans sista ögonblid wisade fig i det qwinliga hjertat swaghet dess styrka; kärlekens matt. Flickan smög fig på nytt till; honom, qwarhållande med fina stumma blickar, fina tårar den älffade. i Så träffade fru Thone dem. Wid hennes an I blick erinrade Wild fig sitt uppdrag. Fru Thone, började han till den gamla, jag : EN ej filjas härifrån, utan att fullgöra ett uppdrag till er. Jag har gjort upp med tlifmet, war fruns swar; oc) jag wet ej — Det mar en döendes uppdrag; efter allt hwad jag fan förstå, har ni en gång lifwet warit bekant med min mor. Sr — er mor? upprepade fru Thone, som för några sekunder wisat fig få utan deltagande och mt med spänd uppmärksamhet lyssnade till den talandes ord. YWild — Wild är ju ert namn? frågade hon, rigtande åter fina starpt pröfwande blickar på den unge mannen. Det war fom om hon fötkte, till för klaring af dessa ansigtsdrag i det förflutna, efter något medel .