Järlekens (ön. Novell af Georg Horn. (Forts. fr. N:o 37.) Som en wansinniag störtade den gamle bort. Hel: wetet war i förbund med den unge mannen och med dess tillhjelp genomkorsade han alla hans planer ich anslag. Sieamund, min räddare! stammade Gabriella; du lider för min ffuld. i FJa, ja, doktorn är rik, och äfmen ditt hjerta. Gabriella, skulle ej blifwa förffonadt från den bittra striden emellan pligt och färlef. Wälan, få mare du domare i den fmåra ftri: ren, fom botar att fönverflita mitt bjerta. Wisa du mig wägen fom jag skall gå och jag will gå den. Din bestämmelse skall wara mitt öde. Wi hade kunnat wara lyckliga tilljamman, fade Wild, äfmen om wi förblifwit fattiga. Men jag öfwerlemnar till vitt hjertas afgörande, om den tan fen skulle låtit oss komma till en ogrumlad njutning af wår lyda, att wi köpt den med många fattiga mens niskors wälfärd, fom blifwit brödlösa genom din far ders fall, mot hwilket jag ej wet någon hjelp. Ditt bjerta är rent och skuldfritt, wet ej hur tungt en menniskotår tynger på ens samwete. Nätue-eremplet är enkelt, tyckes mig; innan tusenden lida för twå är det billigt att dessa twå försaka för de många. Men mitt hjerta skall brifta! ingftade flic: fan; du är stark, men jag är endast en swag