Times korrespondent skildrar de sista timmarnes tilldragelser wid Dyppelftällningen sålunda: Preussarnes förfärliga artilleri ber redde dem egentligen öfwerwigten: de ber gagnarde fia också till öfwermätt af denna fördel. Mian tan säga att de stöto fia till, men ide tämpatde för att eröfra Dyppelställningen. Dyppel mar förlo: radt för danskarne, men kampen war ingalunda slut; så syntes den förfärliga kanonaden från tl. 12 mirdagen till 3 —1 på eftermiddagen werkligen ökas mer hwarje minut. Jngen inbillningskraft förmår skapa något mera storartadt, än hwad här er: bjöd fig för ögat och örat, och wi stodo fasttrollade på stället i ett tillstånd fom utgjorde en blandning af wild finnes: rörelse och stum förwåning — ett finnestillstånd, som i lika grad hade gripit bondfolket, åferbruksarbetarne och ffogshuggarne, hwilka tillika med fina hustrur och barn hade strömmat tillsammans från fälten, skogarna och bostäderna och nu stumma och slagna af förfäran samlat fig omtring oss i stora grupper. Blir tarne från det grofwa artilleriet föjde så hastigt på hwarandra att ögat ej förmådde följa vem och dundret upprepates hastigare än wåra pulsslag. Granaterna susade wildt igenom luften, som om de warit fulla af lefwande wäfenven. Jag har i syrliga och tropiska länder warit wittne till många förfärliga owäder, men det war fom om alla dessa förenat fig här, för att på en gång rasa ut, och dot kunde man ice säga att dessa åskor woro behöfwande. — Till slut måste wi slita oss fran det sorgliga skådespelet och begåfwo oss åter till hufwudqwarteret i Ulteböl. — Sju: derborg, eller rättare sagdt ruinen af hwad jom en gång warit Sönderbora, röt och brand från den ena ändan till den andra. Vågorna förtärde hwad fom ännu återstod af de wälbygada bond: gårdarne längs med tusten De van: ffa batterierna beswarade ännu kraftigt elden, och infanteriet häfdade ännu sin plats med werllig ihärdighet. Från hwarje lrötning på wägen, från hwarje liten puntt, från hwarje tppning i flogen, såg man fmå truppafdelningar rycka fram, beredda att på sina anförares befallning störta in i striden, hwars larm skulte wara tillfyllest för att drij: wa te flesta andra seldater på flytten. Lugna och wäl sammanslutna ryckte de fram med sina officerare i spetssen, utan att ajskräckas deraf att de till an: talet woro få få, utan att förfäras aj anblicken af de sårade, fom med blodige ansigten och wilta blickar i hundratal kommo dem till mötes på ambulans: wagnarne, utan att häpna wid tanter på tdet mäktiga artilleri, fom i få lån; tid hade utbredt död och ödeläggelse teras leder, och juft mot hwiltet de se wäl wisst att all deras tapperhet doc war af få ringa nytta.