Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1864, sida 2

ler min skyddande hand öswer dia; jag skall infinna mig i din mors ställe; wälan, jag will nu wara i mors ställe för dig. Fru Thone bad Gabriella wänta några ögonblick och gick in i ett sidorum för att taga på sig en för nattluften skydrance beklädnar; sedan mille hon gå med henne till främre byggnaden. Gabriella war enfam och detta gynnsamma tillfälle begagnade Jonas för att närma sig henne. Han hade naturligtwis hört samtalet emellan fru Thone, och den unga flicfan, och för hang planer och afsiater kunde giftermål med doktor Märfling ej synas annat än önskwärdt. Principalen hade af stolthet etter föratt ej fatt den fordne ledaren af det Thoneska huset i kännedom om fin ställning; men Jonas, fom beständigt gick och smög omkring i hufwudbyganaden, hade dock af månaa saker märtt, att husets existens war mer skatad, än han sjelf i sitt hat till den nnge kontorschefen önskat; han fruktade för herr Neer, ehuru han sjelf hade den största delen i trisen. Giftermålet med den rite doft: torn kunde sörekomma allt. Bierde budet, mamsell! Om er fars namn ut strykes ur raden af stora affärsmän, när den bittra arämelsens kräfta fräter på hang lif — ni är fful: den, och om en dag folket siår på gatan och hwiskar: herr Neer — död — och derefter gör litfom ett frågetecen — endast ni — ni ensam är skuld ver: till. Faa will ej mer höra på er. Denna luft är falig för mig; jag mill bort till honom, till Siegmund Wild, ven förjande — den öfwergifne mid hwars hjerta är min plats. Hade också Jonas endast haft en obestämd aning, få kunde ingenting bringa Honom i så besinningslöst