Kärlekens (ön. Novell af Georg Horn. (Forts. fr. N:o 36.) Hela werlden säger att ni har ett hårdt Hhjerta, fortfor Gabriella i fin storm på fru Thone; jag trodde det aldrig, ty jag hade er få fär. Då ni nyligen låg sjuk, ängslades jag för er skuld dag och natt. Dagligen, och äfwen flera gånger om natten, fmög jag mig uppför trappan till er, för att prata bort edra plågor och ledsnaden, men aldrigi blef jag insläppt, och städse erhöll jag vet nedslående swar, att ni ej wille fe någon af oss. Swem har fagt dig det? Ssan der, swarade Gabriella,lpekande på Jonas. Herr Jonas hade den taftiten att, få snart han hade en upptäckt att frukta, leda tankarne på ett annat föremål. SÅ äfven nu, i vet han gjorde den ans märkningen till fru Thone, att herr Neer förmodligen wäntade på henne. Hör ni det, fira, kära tant, utbrast flickan med nya tårar; om ni ej mill rädda mig, dör jag här wid edra fötter. Den gamla frun lyftade medlidsamt åter upp benne, smekade hennes tinder och såg in i hennes ögon, ur hwilka sanning och trohet skädade henne till mötes. Du har haft bekymmer för min skuld; du älskar werkligen den gamla, af alla öfwergifna, gumman? Ia, ja, mitt barn, jag tror dig. War lugn; jag Hål