lat ned öfwer principalen. Wilds hela wäfende war bonom motbjudande; hans öfwerwälde mar honom beswärligt, och nu hade han på köpet smugit sia in i bang dotters hjerta. Alvria skall du tillhöra bonom med min wilja -aldrig. Heldre en tiggare från gatan! Men alvrig denne fom jag hatar, fom jag — SD, säg ingenting mer, du är nu uppretad. Du wäger ej dina ord. Hand ära är min. Jaa har lof: mat via att träffa ett mig wärdiat wal; du skall med stolthet blida ned på ditt barn. Men du ffulle aldrig funna det, om jag föll af ifrån honom, om jag upp: gaf honom för en swag, falsk lydnads skuld. 7Mitt barn, hör upp, bad herr Neer, vina ord äro opassande. Gå nu, wi skola widare tala om får ken. Han wille gå. Nej min far, swarade Gabriella trädande fram sör honom; detta ögonblick får ej gagnlöst förflyta. Jag har ej haft någon mor; min barndom har jag tillbringat kärlekstomt i en förnäm pension. Då jag för ett år sedan kom hem, war du full af omsorg, af kärlek till mig. Då hade jag kunnat wara lycklig, men någonting fattades för min fullkomliga lycka. Jag stod som framför en stor hemliahet, hwilken ängslade och plånade miag tills ett stort ögonblick lyftade slöjan och kärlekens uppenbarelse bröt in öfwer mig. Hans arm är mitt stöd; hang ögon min led: sijerna. Jag Fan ej annat: jag måste inför dig och werlden framställa honom fom den utwalde, emedan jag måste betänna honom fom sådan inför Gud och mitt hjerta. Herr Neer kände nu nödwändigheten att låta fin dotter weta allt hwad han hittills welat hållu bemligt; att doktorn wore en rit och han i morgon en