Norrländska Korrespondenten – 27 april 1864, sida 3

Wild. höll fia. och pekade på den närmaste, den längste af alla. Stefan har godt om målföret. Uppwäckt ur sina tankar af bullret, wände Wild sig om, för att efterse orsaken; han igentände folket wid första blicken. 8 här! Hwad skall vet betyda? Hwem har fallat er hit? Ängen, mar långe Stefans försagda jwar. Hefto wärre att i lemnen ert arbete. Het är just fafen, fare den förste, trärande närmare, med större tillförsiat. X dag har man sagt of att twå tredjedelar af oss skola blifwa afskerade. Det är inte sannt, det är inte täntbart! utbrast War det inte det jua sacel., ropare länge Stefan, wändande fig till de andra; det bar skett bakom hans rygg. Ja, nu är allt godt. Ni, herr Wild, har ej giort ret. Det wisste mi wäl. Wild uppmanade dem att berätta hur vet för: Må a, började den förste; då wi i dag föulle wexla om wid högugnen och grufwan, har fattorn låtit oss alla komma tillsa! yman på gruftorget och ur ett stort papper läst upp för of att twå tredjedelar af oss komma att afskedas. Afskedas! Ja, der stodo mi, och stället för tungorna woro wi färdiga att rö ra näfwarne. By afbröt Wild honom, jag Höll er för her derliat folk. vSnvaft första hettan, lugnade honom den talande; tmarför stulle ocksä faktorn förkunna oss detta, hwarföre ej ni, wår wän och wälgörara? Ni har af of; gjort flitiga och ordentliga menniskor och wi woro