Norrländska Korrespondenten – 27 april 1864, sida 2

Närsekens (ön. Novell af Georg Horn. (Forts. fr. R:o 31.) 5. Alltid hade hon för mig, för herr Gissel, fom hon behagade uttrycka sig, när jag helsade på henne, ett glas i ordning. Men allt är förgängligt, slutade han sin berättelse, och det skönaste förgår bhaftigast. Här, och vermed tog han åter fram det redan ganska tillstryntlade bladet; här står det, swart på hwitt, fru Märten i herranom saligen afsomnad. Märten! upprepade Jonas, hastigt gripande efter bladet. Hans ansigte war i detta ögonblick aff: grått och med werklig girighet slukade de midt upp: spärrade ögonen raderna, hwilka tillkännagåfwo olycksfallet för werlden. Nå ja, få bette herr Wilts mor, förklarade Jean Gissel; har ni ej wetat vet? Hade kunnat fått weta det alla dagar. Men sonens namn? Iet ni då inte att fall, och många fall före: fomma i lifwet, då mor och fon ej bära samma namn? frågade Jean Gissel med wigtig min. Har ni kännt fru Märten? frågade Jonas med spänd nyfikenhet. Om, herr Jonas? Wi woro mycket goda mins ner; jag war ofta hos henne i herr Wilds ärenden och på torgdagarne mötte jag henne alltid mid apo— —— — — — — — — ä Trenne Getkreatur fin