Norrländska Korrespondenten – 27 april 1864, sida 2

tekshörnet och hwarje gång nickade hon helt wänligt till mig, som om hon wille säga: god morgon, bäste herr Gissel. Det behöfwer jag inte weta. Ni skall säga mig hur hon såg ut. Kontorsuppassaren beskref på sitt sätt den aflid nas utseende. Beskrifningen måste också hafwa slagit in, ty med hwarje nytt tännetecken, som Gissel upp: gaf, ökades den gamles oro. Syon mar ej härifrån traften? forskade Jonas widare. Mej, Gud bewars; långt härifrån — från W—6b. Jonas upprepade den af Gissel aämnta orten med så häftig förskräckelse, att den sednare, förbluffad, ej kommit sig så snart för att swara, om ej ljudet af en klocka afbrutit allt wirare ordande. vFrån herr Wilds fammare, anmärkte han till Jonas och gick för att se till hwad som kunde stå på. J den högsta sinnesrörelse hade blodet wikit från det gamla pergamentsansigtet, men nu sötte det åter wägen dit; den eljest lutande gestalten sträckte upp fia liksom gripen af en mättig känsla. Jonas war nu i detta ögonblick ide allenast i tantarne, utan äf: wen till sitt kroppsliga utseende 30 år yngre. Stället, hennes namn, hennes utseende, sonens ål der, fru Thones tankar, vå hon sag honom ven der afton allt flår in, fare han för fig sjelf. Det war hon och han är hennes fon; han måste wara i besittning af papperen. Jag oförsigtiga menniska, jag åsna, fom I ej infett allt detta på förhand. Han skall lemna henne I papperen; hon skall sträcka ut armarne efter honom, den länge efterlängtade, som jag jemt slulle söka, men saldrig kunde finna, aldrig wille finna; hon skall gifwa — — — — — — —A—S— — ——— SR SS A A nes till salu. Närmare underrättelse erhålles å — e —————— nn Be— —b— ——ä—— — ä ö— — —