llaare Jöralldras tt afsscende a udltant: ningslokalerna. Det war med napp nöd detta resultat wans; då beredninggutskottet hade föreslagit bibehållandet af trogarnes och minuteringsställenas antal — de förra stigande till icke mindre än 500 och de senare till 45. De talare som genombdrefmo det af fullmägtige fat: tade beslutet woro fabrikören J. W. Bergström, urfabrikören Linderoth, medicinalrådet Carlson, arvokatfiskal Billbergh och general Hazelins. Det forgs liga faktum påpekades, att då öfwer he: la landet den allmänna meningen wändt fig mot superiet, bibehölls rörelsen i Stocholm i oförminskad ja förökad ffa: la, äfwensom fyllerigalenskapen här tilltagit; att brotten och osedligheten fostras och trifwas på krogarna, o. s. w. Hr Billbergh beräknade att deras antal, hwilka i Stockholm icke lefwa familjelif, kunde uppskattas till 17,000, då 30 personer komme på hwarje utskänkningsställe. Endast hr L. J. Hierta menade, att det wore betänfliat om krogarnes antal ytterligare minskades. Man borde fästa afseende wid helgden af trögarnes bor: gerliga rättigheter och ide sträcka för: mynderskapet allt för långt. (Huru wäl ett sårant förmynderskap behöfs, och att superiet uppmuntras genom det ökade antalet af krogar och lättade tillfällen att förse sig med spritdrycker, styrtes af hr Bolinders yttrande, att han inköpt hus omkring fin werktstad för att undmwifa att krogar der måtte inrättas, enär arbetarne sjelfwe förklarat, att deras närhet wore en orsat till att de hemföllo åt frestelsen att bernsa fia.) — Frågan om bränwinsutskänkningsställenas antal inom hufwudstaden war af berednings: utskottet alls ide — beredd; utan utffottet hare helt enkelt, utan att framlägga några skäl derför, föreslagit att salen skulle förblifwa wid det gamla, allreles som om det ej lunde eller borde wara annorlunda, utan att detta föll alldeles af fig sjelft. Det är bedröfligst, yttrar med anledning häraf P. T., att ven lydliga och wälsignelsebringande instinkt att frigöra fig från bränmwingdemoralifatio: nen, hwilken obestridligen börjat på all: war gifwa sig tillkänna hos nationen och arbetar sig till allt friare luft genom dess ädlaste krafter, ide blifwit af farsfullmägtiges beredningsutskott bättre observerad och att utskottet icke på minsta sätt lätit sig deraf beröras i sin egenskap af representant för Stockholms samhälles ambition inför landet och inför werlden, och såsom målsman för ref intressen och werkliga ekonomiska förkofran. Men under vet beredvninge: utffottet, fortfar P.T., förbifett fin uppaift i detta affeende, är vet en fynnerligen alädjande företeelse att hos full mägtige höra andra, äfwen olärda röster, hwilka, ehuru ide mycket förfarna i bet offentliga ordets förande, lif: wäl förmått ganska kraftigt och öfwer tygande aifwa uttryck åt hjertats tankar och frimodigt uttala sanningen. Det är såsom sagdt några af hufwudstadens mest framstående industriidkare fom upp: rest fia mot bränwinsindustriens mäatiaa målsmän och fom funnit fafen nu få framskriden, att det är tid att mot detta intresse föra arbetets talan och fe till hwad fom länder till av be: tarne8 werkliga fromma, hwad fom ifall rädda dem från nören och brottet J den tomma rymden skall säkerligen deremot tacklöst förklinga rösten från dem, hwilka söka att återhålla detta wertliga framätskridande genom att fanninaglöst stämpla detsamma såsom onöriat förmynderskap. Oheliat och föraktliat wore frihetens namn, fom utgör de nyttiga näringarnas ffyöddgord och lösen, om det skulle funna logiskt begagnas till nationens förnedring genom gynnandet och bibehållandet af ett sådant förderf som det, hwaraf den länge nog lidit, och wi hafwa heller aldrig från något civiliferadt eller ens halsciviliseradt land hört att bränwinsindusfrien hlifwif men wett