Kärlekens (ön. Novell af Georg Horn. (Forts. fr. N:o 28). Herr Neers inträde afbröt samtalet; fadren räckte cottren armen; fom ett fcernas barn, få bländande, få lockande swäfwade hon i mörkret, beledsagad af den unge mannens brinnande blickar; hennes fot berörde wagnssteget, hennes blick — o himmel — wändes ännu en gång till honom, och hang läppar undslapp flägten af hennes namn: Gabriella. Han kunde wäl hafwa stått en half timma för: djupad i drömmar och, under längtan och hopp blickat ut i natten, då dörren öppnades och Jean Gissels komiska ansiate wisade fig. Wild tog sinhhatt; han wille gå till sin mor — modrens hjerta war i denna sinnesstämning hwad fom låg honom närmast. Gisfel hade ställt fig alldeles framför ingången till dörren och fölide, utan att säga ett ord, den unge mannens rörelser. Will ni något Gisfel? MNej, men har något att lemna er, herr I I Ett bref, fom ett poftbud nyligen aflemnat. Wild tog bäftigt brefwet, kafstade en blick på adress och postmärfe, ryckte upp brefwet i stor jfinne8rörelse och genomögnade i hast dess innehåll: IMMin herre! Jag skyndar mig att, på grund af mig meddeladt uppbrag, lemna en wigtig underättelse. För atta dagar sedan hade jag äran meddela, att fonturrent: ällskapet war i upplögningstillftånd. Men uu äro